Nu bär det iväg ner till Belgien, Malin och jag kommer att köra motionsloppet "Ronde van Vlaanderen". Nu första gången väljer vi att köra mellanbanan, 140 km, men vi behöver inte vara oroliga trots att vi endast kör halva distansen missar vi endast 2 utav totalt 18 backar.
Det kommer att bli en intressant upplevelse att köra kullerstensbackar med 20% lutning, tveksamt om 34/26 utväxlingen kommer att räcka..
På söndag, när proffsen kör, skall vi försöka hitta någon stategisk plats längs bana, med en Svensk flagga för att heja på den fd. Frölunda cyklisten Jonas Ljungblad, kommer försöka "kuppa" med Lygnen-flaggan.
Info om motionsloppet RvV:
http://www.sport.be/cycling/rondevanvla ... /2007/eng/
Hälsningar
Michael och Malin
Ronde van Vlaanderen
-
Johan Olsson
- Posts: 24
- Joined: 2005-12-18 19:19
- Fornamn: Johan
- Efternamn: Olsson
- Location: Älvängen
-
Bengt Tonnvik
- Posts: 278
- Joined: 2005-12-28 22:09
- Fornamn: Bengt
- Efternamn: Tonnvik
- Location: Partille
Väl hemma efter en härlig vecka i Belgien kommer här en liten rapport.
Att jag (och familjen) skulle åka till Waterloo över påsk för att hälsa på vänner hade varit bestämt sedan länge. Likaså att vi skulle se Flandern runt på påskdagen. I mitten av mars upptäckte jag att det också fanns en motionsvariant på lördagen, och kände direkt att jag inte ville missa chansen att pröva på denna klassiska cykelmark. På LVG´s årsmöte upptäckte vi att även Mikael och Malin tänkte göra detsamma, och vi bestämde att vi skulle träffas och försöka köra tillsammans. (Dom skriver en egen berättelse, och eftersom jag inte klarar av att lägga in bilder får de stå för det.)
Väderprognosen lovade fint väder över påsk, och när lördagsmorgonen kom gav jag och min värd (som tänkte köra en MTB-variant), och våra fruar som support, iväg till Ninove där start och mål finns. Det visade sig vara fler än vi som tänkte åka cykel denna dag, och vi gav oss in i ett ganska välorganiserat kaos för att registrera oss (På radion senare hörde vi att 20.000 hade kört de olika rundorna under dagen!). Sedan ägnade vi oss åt att försöka hitta Mikael och Malin vilket till slut lyckades, så efter ett tag kom vi iväg.
Jag hade bestämt mig för att fega lite
, då mina luftrör hade protesterat mot alltför hårdhänt behandling, och bestämt mig för att köra en 7,5 mils-tur i stället för ursprungliga 14 mil. Det innebär att man får med bara 7 av de 18 backarna, men man får tillräckligt med pavé ändå (eller kassei som det heter här på flamländska), och framför allt får man med den beryktade Muren i Geraardsbergen.
De första ca 2 milen körde vi tillsammans, och Mikael och jag fick mest ägna oss åt att jaga Malin, som verkar ha trott att vi var före och skulle köra ifatt oss. Vädret var underbart, och även om det var trångt på vägen flöt det på bra med gott om flaggvakter mm. Strax efter att jag hade svängt av på min kortare bana körde jag ifatt två cykeltröjor målade som svenska flaggor. Det visade sig vara två skåningar som dessutom kände till Lygnens Venner (genom Gran Fondo).
I det fina vädret var det bara att njuta av den belgiska naturen
och invänta första pavé-sträcka som visade sig vara en mycket omskakande upplevelse 
. Den belgiska kullerstenen är inte alls så slät som den svenska och efter 2 km på denna kändes det som det mesta satt löst. Det var med viss respekt jag närmade mig första backen (Leberg), men den klarades utan större besvär. Så var det med nästa backe också, och vartefter backarna klarades av, gick tankarna mer och mer till Muur-Kapelmuur i Geraardsbergen. (Jag hade t o m tagit MTB-skorna för att lättare kunna gå upp.) När vi närmade oss märktes en viss nervositet i grupperna. Det branta partiet (19,3 %) är inte särskilt långt, backen upp genom stan är säkert ett par kilometer, och där började det bli trångt, alla ville ha en bra plats in i backen för att slippa trängas 
. Jag hittade ett bra tempo och trampade på i väntan på att det skulle ta stopp. Men det gjorde det inte, och när hustrun stod med kameran nära toppen kändes det rätt bra! När sedan även Bosberg var avklarat utan stopp kunde vi till slut rulla in under de flandriska flaggorna i Merbeke (där Alessandro Ballan skulle segra dagen efter), och känslan som infann sig var ungefär som efter ett väl genomfört Gran Fondo. 
(Även om de blott 7,5 milen inte innebar riktigt samma utmattning!)
Jag tycker nog att Anders Adamsson har tagit i lite för mycket när han under Eurosports sändningar har varnat för dessa backar, och jag hade det allt jobbigare uppför Hasslöv (den branta) på Bjäre än här.
Men det förtar inte känslan det är att få cykla dessa klassiska vägar! Kullerstenen saknar jag väl inte, men allt det andra får mig att vilja vara där igen.
Söndagen tillbringades sedan i en kullerstensbacke i ännu bättre väder tillsammans med ca 1000 andra. (Totalt ca 800000 tros ha varit ute.) Cyklisterna var förbi på 5 minuter och en kvart senare var vi ensamma kvar! Ändå är det lika härligt att vara med!
Bengt Tonnvik
Att jag (och familjen) skulle åka till Waterloo över påsk för att hälsa på vänner hade varit bestämt sedan länge. Likaså att vi skulle se Flandern runt på påskdagen. I mitten av mars upptäckte jag att det också fanns en motionsvariant på lördagen, och kände direkt att jag inte ville missa chansen att pröva på denna klassiska cykelmark. På LVG´s årsmöte upptäckte vi att även Mikael och Malin tänkte göra detsamma, och vi bestämde att vi skulle träffas och försöka köra tillsammans. (Dom skriver en egen berättelse, och eftersom jag inte klarar av att lägga in bilder får de stå för det.)
Väderprognosen lovade fint väder över påsk, och när lördagsmorgonen kom gav jag och min värd (som tänkte köra en MTB-variant), och våra fruar som support, iväg till Ninove där start och mål finns. Det visade sig vara fler än vi som tänkte åka cykel denna dag, och vi gav oss in i ett ganska välorganiserat kaos för att registrera oss (På radion senare hörde vi att 20.000 hade kört de olika rundorna under dagen!). Sedan ägnade vi oss åt att försöka hitta Mikael och Malin vilket till slut lyckades, så efter ett tag kom vi iväg.
Jag hade bestämt mig för att fega lite
, då mina luftrör hade protesterat mot alltför hårdhänt behandling, och bestämt mig för att köra en 7,5 mils-tur i stället för ursprungliga 14 mil. Det innebär att man får med bara 7 av de 18 backarna, men man får tillräckligt med pavé ändå (eller kassei som det heter här på flamländska), och framför allt får man med den beryktade Muren i Geraardsbergen. De första ca 2 milen körde vi tillsammans, och Mikael och jag fick mest ägna oss åt att jaga Malin, som verkar ha trott att vi var före och skulle köra ifatt oss. Vädret var underbart, och även om det var trångt på vägen flöt det på bra med gott om flaggvakter mm. Strax efter att jag hade svängt av på min kortare bana körde jag ifatt två cykeltröjor målade som svenska flaggor. Det visade sig vara två skåningar som dessutom kände till Lygnens Venner (genom Gran Fondo).
I det fina vädret var det bara att njuta av den belgiska naturen
och invänta första pavé-sträcka som visade sig vara en mycket omskakande upplevelse . Den belgiska kullerstenen är inte alls så slät som den svenska och efter 2 km på denna kändes det som det mesta satt löst. Det var med viss respekt jag närmade mig första backen (Leberg), men den klarades utan större besvär. Så var det med nästa backe också, och vartefter backarna klarades av, gick tankarna mer och mer till Muur-Kapelmuur i Geraardsbergen. (Jag hade t o m tagit MTB-skorna för att lättare kunna gå upp.) När vi närmade oss märktes en viss nervositet i grupperna. Det branta partiet (19,3 %) är inte särskilt långt, backen upp genom stan är säkert ett par kilometer, och där började det bli trångt, alla ville ha en bra plats in i backen för att slippa trängas . Jag hittade ett bra tempo och trampade på i väntan på att det skulle ta stopp. Men det gjorde det inte, och när hustrun stod med kameran nära toppen kändes det rätt bra! När sedan även Bosberg var avklarat utan stopp kunde vi till slut rulla in under de flandriska flaggorna i Merbeke (där Alessandro Ballan skulle segra dagen efter), och känslan som infann sig var ungefär som efter ett väl genomfört Gran Fondo. (Även om de blott 7,5 milen inte innebar riktigt samma utmattning!)Jag tycker nog att Anders Adamsson har tagit i lite för mycket när han under Eurosports sändningar har varnat för dessa backar, och jag hade det allt jobbigare uppför Hasslöv (den branta) på Bjäre än här.
Men det förtar inte känslan det är att få cykla dessa klassiska vägar! Kullerstenen saknar jag väl inte, men allt det andra får mig att vilja vara där igen.
Söndagen tillbringades sedan i en kullerstensbacke i ännu bättre väder tillsammans med ca 1000 andra. (Totalt ca 800000 tros ha varit ute.) Cyklisterna var förbi på 5 minuter och en kvart senare var vi ensamma kvar! Ändå är det lika härligt att vara med!
Bengt Tonnvik
-
Michael Richert
De Ronde, vilken upplevelse men vad det skakade och var backigt!
Den "lilla internationella filialen av LVG" dvs Bengt, Malin och undertecknad, samlades vid starten i Ninove, vädret had ännu inte bestämt sig, på väg att spricka upp samtidigt som det fanns ett antal regnmoln. Själva startförfarandet gick väldigt lugn till man bara rullade ut på banan, öppen start mellan 8 - 10.
Man slogs av hur väl arrangerat loppet var med väldigt många flaggvakter och väl uppmärkt bana. Efter ca 2 mil körda kom första pavé-sektorn, backen upp för Molenberg, här var underlaget mer likt ett stenbrott än något annat, sedan betade vi av backe efter backe, man lärde sig snabbt tekniken, att hålla sitt eget tempo, välja rätt spår och sedan var det bara att slita på. Efter dryga 6 mil nådde vi den fruktade Paterberg relativt kort backe men med ett eländigt underlag och en lutning på över 20%. Väl uppe på toppen blev Malin och jag intervjuade av Belgiska "Het Nieuwsblad" som synes på bilden har LVG nu fått ett genombrott i den europeiska media världen.
Loppet fortsatte genom det böljande Belgiska landskapet, småklungor bildades hela tiden, stämning var väldig god och sådan självklarheter som handsignaler fungerade väldig bra. Ju längre loppet på gick och man kände att man börjar få betala för den tuffa banan, det gällde att ha kvar lite krafter till näst sista backen Muur-Kapelmuur.
När man kört i genom staden Geraardsbergen började stigningarna på allvar, backen består av ett antal delsträcker för att sedan mot slutet slå till ordentligt, sista backen upp mot kyrkan var nog det värsta på hela loppet. Det var en märklig syn på vägen upp för backen, folk föll som käglor och det gällde verkligen att inte bli neddragen i fallen.
Sista biten av loppet gick lätt, medveten om att man har klarat backarna i RVV utan att behöva gå en meter och att där med var målet för loppet uppnått.
Söndagen var Malin och jag ute på och såg på proffsloppet, vi hittde ett bra läge i Lierde, utrustade både med en svensk flagga och Lygnens fana, gjorde vi allt för att synas och heja fram Marcus Ljungqvist.
En lokal Lygnen-fan!!
/Michael och Malin
Den "lilla internationella filialen av LVG" dvs Bengt, Malin och undertecknad, samlades vid starten i Ninove, vädret had ännu inte bestämt sig, på väg att spricka upp samtidigt som det fanns ett antal regnmoln. Själva startförfarandet gick väldigt lugn till man bara rullade ut på banan, öppen start mellan 8 - 10.
Man slogs av hur väl arrangerat loppet var med väldigt många flaggvakter och väl uppmärkt bana. Efter ca 2 mil körda kom första pavé-sektorn, backen upp för Molenberg, här var underlaget mer likt ett stenbrott än något annat, sedan betade vi av backe efter backe, man lärde sig snabbt tekniken, att hålla sitt eget tempo, välja rätt spår och sedan var det bara att slita på. Efter dryga 6 mil nådde vi den fruktade Paterberg relativt kort backe men med ett eländigt underlag och en lutning på över 20%. Väl uppe på toppen blev Malin och jag intervjuade av Belgiska "Het Nieuwsblad" som synes på bilden har LVG nu fått ett genombrott i den europeiska media världen.
Loppet fortsatte genom det böljande Belgiska landskapet, småklungor bildades hela tiden, stämning var väldig god och sådan självklarheter som handsignaler fungerade väldig bra. Ju längre loppet på gick och man kände att man börjar få betala för den tuffa banan, det gällde att ha kvar lite krafter till näst sista backen Muur-Kapelmuur.
När man kört i genom staden Geraardsbergen började stigningarna på allvar, backen består av ett antal delsträcker för att sedan mot slutet slå till ordentligt, sista backen upp mot kyrkan var nog det värsta på hela loppet. Det var en märklig syn på vägen upp för backen, folk föll som käglor och det gällde verkligen att inte bli neddragen i fallen.
Sista biten av loppet gick lätt, medveten om att man har klarat backarna i RVV utan att behöva gå en meter och att där med var målet för loppet uppnått.
Söndagen var Malin och jag ute på och såg på proffsloppet, vi hittde ett bra läge i Lierde, utrustade både med en svensk flagga och Lygnens fana, gjorde vi allt för att synas och heja fram Marcus Ljungqvist.
En lokal Lygnen-fan!!
/Michael och Malin