Cyklistfunderingar

Forum för att diskutera och debattera om Lygnens Venner, cyklister och cykling i allmänhet. Hur kan våra verksamheter utvecklas och förbättras? osv.
Post Reply
User avatar
Kalle
Posts: 80
Joined: 2005-12-05 09:24
Fornamn: Karl-Olof
Efternamn: Claesson
Location: Flatås

Cyklistfunderingar

Post by Kalle »

Hej alla ”glada” Lygnare!
Liten fundering nu när allvaret för många börjar närma sig i form av Vätternrundan.
Har vi alla blivit så fokuserade på vår träning, ”subgrupper”, snitthastigheter mm att vi har glömt bort att vi gör detta för vårt nöjes skull?
Var finns alla roliga händelser som sker när vi cyklar. Missöden, dumheter eller glädjeämnen som vi alla råkar ut för som andra kan känna igen sig i och glädjas åt. Sådana tankar dyker ofta upp i min skalle när jag sitter på min cykel på väg till och från jobbet .

Så här var min morgon 2008-05-27.
Vid frukosten såg jag att vinden åter blåste från nordost. Med andra ord motvind till jobbet och vinden hinner säkert vända tills jag skall cykla hem. (positivt tänkande var finns den? :twisted: )
Men vad spelar motvinden för roll det motsvara bara en konstant ”dansk” uppförsbacke i ca 16 km, mao ”backträning”. För att krydda på morgonens tur lite extra beslöt jag mig att ta backarna förbi Lackarbäck, Mölndals Vattenverk och Gaisgården.
Väl framme vid backen upp mot Lackarbäck, efter att ha trotsat motvinden på Sisjöfältet, var det bara att lägga i en lägre växel och ta sig an backen upp mot järnvägsviadukten och vidare mot Vattenverket. Bilisterna var vänliga och lämnad mig företräde under järnvägen. Vinkade ett ”tack” till den bilist som väntade på mig och fick en lika glad vinkning tillbaka. Insåg att här satt de inklämda i sina ”plåtlådor” denna strålande morgon, köande i en nedförsbacke, något helt orimligt för oss ”cyklister”.
Vänstersvängen vid ”dagiset” gick bra med hjälp av en lika förstående bilist. Att sedan komma in i bokskogen innan Vattenverket var som balsam för själen :D . Borta var nu bilarna. Tog ett djupt andetag och minns vitsipporna som fanns här för några veckor sedan. Bytte till lite tyngre växlar, rullade genom bokskogen där koltrastarna spelade så att det ekade under ”lövtaket”.
Efter Vattenverket innan ÖIS-gården finns en ytterligare en brant backe som kan ge en ”nära döden upplevelse” om man tar den på fel sätt. Passerade en medcyklist som fått nog och klivit av sin cykel efter halva backen. Kan inte påstå att det var med lätta ben som jag tog mig uppför backen. Den barlast som jag nu bär på i form av en tung cykel med packning plus det som har satt sig kring midjan under vintern bromsade mig rejält, men det gick bra.
Ofta när jag kör denna väg går tankarna till de ”fotbollsklubbar” jag passerar. Först kommer ÖIS-gården. Hur mår de i nu i klubben efter att köpt en ”frälsare” i form av en fotbollspensionär för ett antal miljoner i hopp om att åter komma upp i Allsvenskan? Kommer de att lyckas?
Efter några ytterligare backar kommer jag till GAIS-gården. Gaisare är ett speciellt släkte som jag beundrar. Oavsett om det går bra för klubben eller ej är de lika hängivna. Lider i tysthet, men ger aldrig upp hoppet och tror alltid på en ny storhetstid. Nu när de är ett allsvenskt lag finns säkert osäkerheten. Kommer vi att klara kontraktet i höst?
Efter GAIS-gården kommer Delsjö Golfbana som jag inte funderar så mycket över mer än att de lägger nog ner lika mycket tid på sin hobby som vi cyklister.
Backen ner för Kallebäcksliden nu återigen är ”cykelbar” efter varit blockerad av ett bygge under hela våren. Sista biten genom Örgryte, längs Sankt Sigfridsgatan och Mölndalsån kantades av blommande träd. Guldregn och Hägg lyste så vackert i solskenet att det kändes svårt att köra ner i garaget för att ta hissen upp till mitt arbete i Gårda.

Något att tänka på vid nästa cykeltur.
Det är inte bara träning det är roligt också plus att vi nu är ute när våren är som vackrast.

\Kalle
User avatar
Claes-Göran Andersson
Posts: 3869
Joined: 2006-04-25 13:53
Fornamn: Claes-Göran
Efternamn: Andersson
Location: Partille

Re: Cyklistfunderingar

Post by Claes-Göran Andersson »

Kalle

Vi är helt överens det är många fina upplevelser man får på cykeln när man är ute på alla små fina vägar som finns runt vår stad ljud, ljus etc. om man har sinnena öppna. Men....

Du borde ändra din runda när du passerat restaurangen på golfbanan skall du gå in höger när högersvängen tar slut. Det är liten parkeringsplats och till höger om den har du en historisk kyrkogård från pestens och digerdödens tidevarv "i övrigt inga liknelser backar, motvind och andra otäcka ting".

Cyklar du in på grusvägen "du har golfbanan på din högra sida" några hundra meter tar höger ute på golfbanan följer den till T-kors går höger upp till Delsjöns badplats, vänster förbi parkeringsplatsen, ner i backen mot koloniområdet kan du gå in vänster precis där stugområdet startar och efter 150 m öppnar sig himmelen du träder in i Änglarnas rike och passerar den bästa av blåvita kamratföreningar.

När du sen rullar ner mot Torps herrgård och Delsjövägen vidare mot jobbet har du klarat hela alliansen på 20 minuter!!!!

//CG
"He is able who thinks he is able!"
User avatar
Pontus T
Posts: 188
Joined: 2005-12-14 16:06
Fornamn: Pontus
Efternamn: Terning
Location: Partille

Re: Cyklistfunderingar

Post by Pontus T »

Vill bara anknyta till Kalles reflektion ang vänliga bilister.
Cyklade Härskogsvägen i kväll och den har ju många backkrön och kurvor som
gör det svårt för våra medtrafikanter bilisterna att kunna köra förbi.
Efter att ha vinkat fram dom när det varit fritt fram så har jag fått många vinkningar =D> som tack, vilket
är trevligt :D . Så det finns vänliga och tacksamma bilister där ute också.

Pontus.
putte

Re: Cyklistfunderingar

Post by putte »

Jag brukar räkna hur många olika sorters djur jag ser när jag är ute på mina ensamrundor runt Herrljunga, Vårgårda, Falköping med omnejd. En trevlig avkoppling i cyklingen. :D
Djurlivet är tätt i dessa områden, speciellt nu när våren är här och knopparna brister. :wink:

I helgen så slogs det nog rekord.

Iaktagna djur:
Hund (inkl. Pitbulls som skulle äta upp mig), katt, rådjur, Kronhjort, Älg(bildbevis), Trana, Hare, Räv, boskap som ko, häst, får och gris. Samt alla andra små fåglar mm. En av favoriterna är tofsvipan som flyger väldigt skickligt och har ett speciellt läte.
Image


Och älgen som jag körde ikapp med för att hinna plåta i mobilkameran. :P


Image

Trvligt att hinna njuta av utsikten ibland istället för att stirra in i ryggen på framförvarande. .z:

/Putte
User avatar
Kalle
Posts: 80
Joined: 2005-12-05 09:24
Fornamn: Karl-Olof
Efternamn: Claesson
Location: Flatås

Re: Cyklistfunderingar

Post by Kalle »

Tack för era inlägg.
Precis vad jag önskade mig. Det finns mycket mer att se, uppleva och fundera över än antal mil, snitthastigheter, höjdmeter mm när vi är ute och cyklar.
CG skrev om ”änglamarker” i Delsjöområdet. Några änglar har jag aldrig upplevt i den terrängen. Men man kan bara hoppas att de svävar över den kyrkogård som CG nämnde och håller sina händer över offren för pest, digerdöd, halshuggningar, ”självspillningar” och annat löst folk som ligger i ovigd jord i dessa trakter. Änglar eller ej det beror bara på våra referensramar.
En annan fundering som jag har och det är vår målsättning med cyklingen. Nu ordnar vi inom LVG ”fartgrupper” som skall ge oss möjlighet att kanske uppnå de mål som vi har satt för vår träning.
Men vad händer sen, om vi når vårt mål t.ex att köra Vättern under den ”magiska gränsen” 10 timmar.
Jag kan bara gå till mig själv och den känslan jag fick när jag klarade av den för mig ”omöjliga” målsättningen med ”sub 10”. Den första känslan var en nästan euforisk glädje. Ville bara skrika, tårarna kom, måste genast träffa någon som jag kännde och berätta om detta omöjliga osv. Därefter inträdde en väldigt ”tom” känsla. Vad skall jag göra nu? Finns det något annat att sträva efter? Tomheten efter att klara min högt ställda målsättning blev den bestående känslan hela kvällen efter loppet.
Cyklingen fungerade bra under resten av säsongen och de träningar som jag genomförde, men problemen dök upp nästa vår. Det blev mycket svårare att motivera sig att köra träningspass när vädret visade sig från sina sämre sidor. Träning som gör ont t.ex ”backar” hoppades lätt över med motiveringen ”jag kör det nästa gång” osv. Mao cyklingen var inte längre lustfylld utan snarare en belastning. ”Jag måste ju hålla mig i form eftersom jag cyklade sub 10 på Vättern ifjol”.
Idag har jag kommit över den känslan men det har tagit drygt ett år. Cyklingen är nu åter rolig. Nu satsar jag inte på någon ”sub” längre. Idag är det välbefinnandet i kroppen som räknas.
Litet tips till er som satsar på någon ”sub”. Det finns ett liv efter. Att klara av och fortsätta med cyklingen efter att ha uppnått sitt stora mål innebär att nya målsättningar skall sättas. Den nya målsättning kan naturligtvis vara en ännu snabbare tid, men till slut är det bara att inse att det inte går och då gäller det att hitta en ny målsättning med träningen, kanske inte alltid mätbar, bara en känsla av välbefinnande samt lära sig inse, det nu finns många som är bättre tränad än jag.

\Kalle
User avatar
Claes-Göran Andersson
Posts: 3869
Joined: 2006-04-25 13:53
Fornamn: Claes-Göran
Efternamn: Andersson
Location: Partille

Re: Cyklistfunderingar

Post by Claes-Göran Andersson »

Själv klarade jag under 10 timmar på samma runda som Kalle men för mig är det träningen som är det viktigaste målet vilket gör det lättare med motivationen.
Träningen är ju som alla vet ett väldigt bra medel om man vill bli avstressad få bort tankar från jobbet som sitter i huvudet.

Sedan är det inte fel att man råkar ut för bilister som är rejäla puckon i mellanåt "hände igår" :twisted: så att man får avreagera sig med ett primalskrik! "allvarligt skämt"

Att man sedan känner för varje cykelår att träningen ger resultat och man blir lite starkare och snabbare hjälper också till.

Nere på Mallis pratade vi om detta att bara fokusera på speciella tävlingar och att det blir målet. Henry Sällylä och jag har precis samma uppfattningen att det är vägen fram som är det stora målet och njutningen (för det mesta) och bra tider på en tävling får bli grädde på moset.

Träningen kan vara av olika karaktär men de gånger vi får till bra grupper och tvåpars körning och det bara flyter fram är härliga stunder.

//CG
"He is able who thinks he is able!"
Post Reply