Sub 9 Vättern 2010

[rayka]

Jag försöker vara med på det, ja. Kl.10 nu på lördag i Slottskogen till att börja med.

Raymond

[Claes-Göran Andersson]

Har du kontaktat Vättern för att byta startgrupp?

//CG

[rayka]

Jag skrev till VR i Mina Sidor och begärde att få byta från Sub 8 till Sub 9 igår (uppgav mitt anmälnings/startnr). Vilket cykelväder nu förresten! Om det vore hälften så bra på loppet så vore jag nöjd.
Raymond

[Claes-Göran Andersson]

För er som är nya är det så att klubbkläder gäller i Sub gängen! Har ni inte kläder så köper ni med fördel byxor och tröja. Anledningen är att vi låser våra grupper och kör i tvåpar som vi tränar vid varje pass. För att inte få in "obehöriga" vill vi ha klubbkläder som tydligt signalerar Lygnens Venner!!

//CG

[peter jonsson]

Vi kommer att ha försäljning av kvarvarande klubbkläder på Lygnartåget till Vätternrundan.

/Peter

[rayka]

Hej. Jag behöver LV-kläder (motsvarande "vanlig Craft-Large") till Vättern. Åtminstone kortärmad tröja och (helst) bib-shorts eller byxor. Kan man få tag på detta och dessutom hinna hoja ett pass eller två innan det smäller?
Raymond

[Moosebeach]

Jag behöver oxå klubbkläder.
Hoppas att det finns på tåget. Stl XXl, el XL Kortärm+ byxor med hängslen, samma stl.
/ Mr Moosebech

[Claes-Göran Andersson]

Ja då var Sub-9 satsningen genomförd där vi var 9 st. som klarade målsättningen under 9 timmar. Vi kan slå oss på bröstet för det var inga lätta förutsättningar med väder och vind.

Vi var 18-19 gulingar som körde belgiskt ner mot Gränna i sida-mot med flera hundra cyklister i släptåg. Sedan Sub satsningarna startade har vi haft principen att vi vill hålla ihop och köra vårt race och bjuder på draghjälpen.
Det tog rejält på krafterna att försöka hålla tempot uppe. Målsättning var att ha 34 i snitt ner till Jönköping vi hade 33.0 och var efter tidsschemat. Efter att tagit alla nya backar upp mot Bankeryd började vi rulla på riktigt bra mot Fagerhult vi blev färre och färre som gick runt.

Stopp vid "splash and go" där vi fick ett missöde med Jennie och Mikael som missade att komma iväg. Efter de 5 år som vi organiserat samkörning och snabba stopp har jag gång på gång präntat in att man måste vara fokuserad på det man skall göra vid stoppet. Här var det också enkelt att se och hålla koll på varandra eftersom det är ett fåtal cyklister. Denna gång när vi låg efter tidsschemat var det än viktigare att alla gjorde manövrarna snabbt så vi kom iväg igen.

Gruppen minimerades ner till 11 st. efter stoppet då Roald tackade för sig och Peters ena vevarm pajade ihop. Han tog sig till Hjo för mekhjälp ock kom iväg med slutid 9.15 strongt.
Strax efter vi blivit välsignade i backarna upp mot Boviken fick Martin punktering som följdes av ytterligare en i långa backen efter Hammarsundet ändå sluttid 9.12 strongt. Vi hade behövt dessa arbetshästar istället var vi 8-9 som gick runt sista 12 milen.

Väl ute vid Hammarsundet fick vi vinden i nosen igen så vi hade motvind i princip halva rundan. Regnskurarna klarade vi oss ifrån men vi hade regnvåta vägbanor långa sträckor med vägsprut i nyllet som följd.

Från Hammarsundet mot Medevi blev det en rejälgrupp igen som låg bakom oss. Framme vid backen i Medevi sa jag ifrån att gruppen skulle slå av i backen så att vi var samlade för de sista lättkörda 20 km. Jag hade åkt lite jojo i backarna från Hammarsundet mot Medevi i den stora gruppen men hade inga problem att ta mig fram nedför och på platten och kände att sista backen i Medevi måste tas lugnt för att undvika kramp som jag haft från och till sedan Jönköping.

Slår gruppen av, icke! Drar bara iväg och lämnar mig i motvinden det är fullständigt åt så gör man bara inte när vi kört ihop 28 mil och slitit tillsammans. Alla fick sig en rejäl skopa av mig när vi kom i mål. Ni kan vara glada att jag klarade 9 timmar annars hade jag skrivit något helt annat i detta inlägg. Vi pratar om att slå av 10-15 sekunder!!!
Det är sådana här händelser som gör att man tappar lusten att engagera sig att leda satsningar och träningar inom klubben där jag propagerat under alla år sedan Rolf och jag 2006 införde denna typ av cykling för att ensam inte är stark i cykling, en för alla och alla för en är det som gäller.

Det blev 8.53 för gruppen och 8.57 för Jennie och mig. Blev helt slutkörd efter att ha jagat i motvinden vilket gjorde att jag inte kunde haka på ett gäng från Fredrikshov någon km in på lilla vägen.
Var nere i 15-20 km under en stund tog en gel och fick lite hjälp av två gubbar en bit mot Motalavägen hade tur att det kom ytterligare ett Fredrikshov gäng som tryckte på i 40-45 sista km på lilla vägen och in mot mål utan den hjälpen hade jag inte klarat målet 9 timmar!

Nästa år blir det ingen Vätternrunda för min del vi är några som pratat om att köra Styrkepröven i Norge. Skulle vara kul om vi blev en 10 st. som kör loppet i lugnare takt ingen sub-grupps hets. Återkommer på hemsidan med upplägget!

Vi behöver ta en rejäl diskussion om Sub-grupper på Vättern. Sub-10 var väl inte direkt organiserad som den borde vara. Det var nog 10-15 personer som ville köra i den farten. Men flera ville åka bakom oss det gjorde att Sub-10 blev helt pulvireserad. Redan i diskussionerna på tåget när vi åkte upp var det blandade känslor i Sub-9 gänget att vi skulle släpa runt andra Lygnare. Som det står ovan kan vi inte påverka alla andra cyklister mer än att de får åka bakom och inte störa vår samkörning.

När det gäller Lygnare är det mer tveksamt man får se det ur perspektivet att vi var 19 st. som gick runt och slet i motvinden och ett gäng ligger bakom och snikåker. Vi var 10 st. som drog hela vägen alltså droppade halva gänget för att de blev trötta för att de bidrog till samkörning så länge de orkade då känns det inte rätt att några åker med i 300 km och inte bidrar med en enda förning.
Kan tycka att det OK att få hjälp ner till Jönköping men fortsätter man att åka med får man också bidra till farthållningen annars får man åka i sin Sub-10 grupp och jobba för sin tid på Vättern, tycker CG.

//CG

[Mikael Virtanen]

Grattis till er lyckliga som fixade det under 9, en grym prestation. Det var en tuff omgång det här. För mitt vidkommande var det resan till Jönköping som kostade mest. Anade att resten skulle bli hårt när krampkänningen som normalt brukar komma som ett brev på posten efter Medevi visade upp sig redan innan Huskvarna. Och att lite pedal och materialfippel vid vattendepån efter Fagerhult sen gjorde att jag missade gruppen med 15 sek gjorde det inte lättare. Jagade ihop med urstarka Jenni en stund men insåg snart att även om jag skulle kommit i kapp gruppen skulle jag varit så slutkörd att jag ändå skulle bli tvungen att släppa. Solokörde en bra bit tills en alltid lika positiv Hans C kommer upp jämsides och vi håller ihop till ett mycket efterlängtat depåstopp i Hjo. Vi tänkte vi skulle fortsatt köra ihop, men naturen kallade och Hans fortsatte och jag tänkte att jag kommer väl ikapp nån gång. Nu blev det inte så utan jag hoppade omväxlande mellan solokörningar/förningar, informella grupper och mer formerade grupperingar. Bland ett gäng sub10-lygnare som förtjänstfullt organiserade belgisk kedjekörning med alla som ville vara med – bra PR för klubben! Depåstopp i mysiga Broviken för kaffe och snabbstopp på Hammarsundet blev det också. Sen fullt blås mot Motala. Sluttiden 9:52 är iofs sämre än när jag körde sub10 för två år sen, men bränner man sig i början får man betala för det sen (för det är faktiskt 30 mil). Sen är det ju det här med att få i sig tillräckligt med energi och vätska när man sitter på cykeln. Och att Hans C körde 3 minuter snabbare än mig är väl sånt man får leva med. Men det är en sån härlig kämpe mer än värd.
Tack alla sköna lygnare för en toppenresa, och särskilt ni fantastiska kvinnor och män som ställde upp som arrangörer, tågfunktionärer och cykelfixare dygnet runt för att vi andra ska få ha så här kul. Ni är underbara.
Mikael (som börjar bli människa igen)

[Hans Carlberg]

Grattis till alla! Sub8, Sub9, Sub10, Sub11, Sub12 och Sub++ hoppas att ni är nöja ned er insats och årets runda .
Som jag ser det så är Vätterrundan bonusen för nedlagd vinter o vårträning, njutningen finns oftast inte i själva rundan,
för den kan vara ganska tuff och hård att genomföra om man har satt höga mål eller om egna kroppen eller vädrets makter stökar till det..
Efteråt är njutningen däremot desto större, när kroppen slappnar av och ett fåningt leende infinner sig.
Sitter och klurar på årets runda och de kommentarer jag hörde efter loppet och som skrivits på hemsidan.
Håller med om att alla som kan, skall vara med och dela på dragjobbet. Är man tillfälligt trött backar man och vilar en stund och sen på igen.
Alla kan få tillfälliga svackor. Orkar man inte bidra till farthållningen längre så får man så klart åka med i svansen som alla andra.
Man känner själv när gränsen är nådd, ligger man kvar för länge i gruppen blir det bara störningar i rytmen för alla andra och sen kanske man riskerar att få hammaren. Nej! Det tjänaar ingen på!
Visst är det tufft att köra "ensam", har ju som bekant skaffat mig en viss erfarenhet av detta pga att jag inte kunnat träna i tillräcklig mängd.
Kroppens skavanker sätter ju lite egna gränser, som man kan tänja på en del under kortare perioder men inte överskrida 5-6 dar i veckan.
Jag har oftast fått ihop minst 2 dgr träningsdagar i veckan (ibland bara 1 dag) och under vintern en hel del veckor med 3 dgr.
Av flera olika skäl missade jag mycket träning de sista 2 månaderna och hann med ett långpass 13/5 och så Åsamoset som sista möjligheten.
Därmed visste jag på förhand att Sub9 var borta och trodde faktiskt även att Sub10 var utom räckhåll. Men eftersom det så kul att var med och cykla i grupp med likasinnade Venner och få känna på belgisk körning och fartens tjusning så ville jag abslout vara med och dra så länge jag kunde göra mitt jobb och tillföra något. Släppte under en liten stund vid Gränna och kom tillbaka men kände att det gick lite för snabbt.
La mig bakom grindvakterna för att inte störa roteringen. Låg sedan där fram tills den nya sträckningen efter Jönköping
Sen blev det lite stor lucka till er andra vid det snabbt uppdykande vägarbetet på den nya vägsträckningen.
Jag låg kanske 10 m bakom gruppens grindvakterna och i ett huj vid snabbinbromsningen så var det sen kanske 70-80 m.
Detta avstånd ökades och tillslut såg jag knappt Sub9 men efter lite hårdkörning under någon mil så nådde jag och Åke som körde om och förbi varandra några ggr fram till splash and go när ni var klara (ja inte alla tydligen...). Åke var snabb och hann med ut, jag stressade och fyllde halva flaskan för att "tjäna tid" kom på att det var ingen bra idé och fick fippla lite till. Sen var ni borta med vinden så att säga .. Det blev som vanligt m.a.o! Ensamcykling mot mål men det var ju inte så långt kvar eller.. Kom ikapp den trevlige Mikael Virtanen innan Hjo och vi körde ihop en stund fram till Hjo där han skämtsamt undrade om det skull smaka med en kopp kaffe med bulle! En sån lymmel!
Jag var förlorad igen. På denna enda kontroll för min del tvingades jag besöka en "Maja" och Mikael väntade tålmodigt. Groteskt lång kö..
Det tog en stund, väntan, trilskande kläder och hets. Precis när jag slänger benen över stystången kvider Miakel: Jag måste nog också gå på toa.
Vi tittade på den nu ännu längre kön. Men åk du så länge.. OK! Trampade lugnt en stund men va gör jag för nåt? Trampa lugnt går ju inte!
De sista 3 åren har jag konsekvent undvikit att titta på klockan mellan start och mål. och det gjorde jag inte nu heller men det var dj-t nära.
Så precis som C-G skrev så är det lite tyngre att cykla själv och försöka hitta nån grupp eller likasinnad som vill samarbeta.
Det enkla sättet att undvika detta är väl helt enkelt "att träna mer och att aldrig släppa".

Det var styggt i alla backarna på västsidan och lite tjurigt i motvinden men jag lyckades tillslut iallfall komma in under 10tim, på 09:49.
Skönt! Nu har jag på de sista åren haft: 09:46 - 09:57 - 09:49 (inom 11 min!)

C-G skrev:
//
Nästa år blir det ingen Vätternrunda för min del vi är några som pratat om att köra Styrkepröven i Norge. Skulle vara kul om vi blev en 10 st. som kör loppet i lugnare takt ingen sub-grupps hets. Återkommer på hemsidan med upplägget! //

Jag är en av de som vill testa nå´t annat, fast i ett behagligt tempo under kotrollerade former med goda vänner....

Ett stort tack till Thomas och alla ni andra frivilligarbetare på tåghet och i cykelverkstan!
Vi ses om några dgr när kroppen hämtat sig..

Hasse

[KalleH]

Tack alla för en fantastisk helg. Vilket gäng. Tackar härmed alla för draghjälpen runt sjön och anmäler mig härmed till nästa års sub-9 gäng.
Jag förstår C-Gs synpunkter vad gäller att dra runt andra Lygnare runt Vättern men ber samtidigt om förståelse. I höstas föreslogs det att sub-9 och sub-10 skulle köra ihop så att de skulle bli en större grupp. Samtidigt var kraven höga på de som skulle vara med i sub-9. Jag själv kände redan vid första träningen i våras att jag inte platsade och tog därmed ett steg åt sidan och tränade mest själv. Vid ett improviserat sub-10 mötet på tåget bestämdes det gemensamt att vi skulle åka med till vätskedepån i Fagerhult vilket två av oss klarade. Sedan fortsatte vi bakom fram till Medevi där jag inte orkade följa gruppen och tappade kontakt. Hade jag varit med och dragit hade jag kroknat redan i Gränna. Jag köpte min cykel förra våren och har räknar mig som nybörjare fram till nu. Det borde vara ok i en klubb att åka med och lära för framtida uppgifter eller så får man ha öppna träningarna där medlemar kan försöka träna sig till en plats i gruppen. Vi som åkte bakom hindrade andra cyklister att bryta sig in i Sub-9 kedjan, skrek och gormade och förskte hålla ordning. Jag tror inte att något hade blivit bättre om vi hade lagt oss längre bak i kön i Jönköping eller om vi hade haft Cykelcitykläder på oss.

Jag gläds åt alla Lygnares prestationer inklusive min egen och tackar Thomas och kompani för ett fantastiskt arbete.

[Claes-Göran Andersson]

Det är inga hard feelings" Kalle! Det är mer principen hur vi skall agera för att få en klubb som kan engagera cyklister på alla nivåer. som jag skriver började resan 2006 att få till samkörning på Vättern innan var det bara frifräsarkörning "även 2006" men Rolf och jag körde en lite grupp som klarade 10 timmar.
År 2007 gjorde vi samma sak med en sub-10 grupp som inte fungerade i sin sammansättning slutade med att Rolf och jag drog hela lasset till slut och vi körde så småningom ifrån resten av gänget innan Hammarsundet vilket inte var det vi ville men kapaciteten i gruppen räckte inte till den gången vi landade på 10.20 och resten av gänget runt 10.40 med vår draghjälp.

Det fick mig att arbeta än mer intensivt inför 2008 att få till en större grupp som samtränade under året så att vi kunde köra den första riktiga tvåparskörningen och belgiskt hela vägen genom det samarbetet landade vi på 9.22 med tre depåstopp på c.a. 16 minuter alla var lyriska efteråt. Vi insåg alla att till 2009 kunde vi gå upp ett snäpp med målet upphöjt till Sub-9 som blev hellyckat även om jag fick punktering efter 500m.

Att jag skriver om denna resa är inte för att slå mig själv på bröstet mer för att visa att det behövs engagemang och ledarförmåga annars blir det ingen sammanhållning. Lars-Inge har ju kommit in och tagit rollen i Sub-8 gänget föredömligt enligt samma koncept som alla i gruppen är mycket nöjda med när jag läser inläggen på den länken.

Som flera i sub-8 konstaterar är det inte många grupper som arbetar för varandra som vi har gjort under flera år nu. Ofta ett egotrippat gäng som kör så det ryker och dålig sammanhållning eller också är det några lok längst fram och alla andra åker i svansen.

Att få till det vi gjort de senaste åren är alltså ingen självklarhet utan en medveten strategi, rak kommunikation och upplägg för att få till teamkänsla och samarbete. Egot måste underordnas gruppen!

Därför är det viktigt att vi blir fler som kan ta detta ansvar och föra det vidare i fler sub grupper på det sättet kan vi utveckla vår klubb till allt högre höjder.

Som jag skrev ovan blir det ingen Vätternrunda för mig nästa år så det behövs fler som engagerar sig, min plats står till förfogande!!

//CG

[pewe]

Förstagången är man nog alltid lika lyckligt ovetande trots alla frågor tidigare under vinterns och vårens träningsrundor.
Det gjorde ont i benen, i början rusade pulsen iväg, sadeln var inte lika komfortabel längre och det sputade vatten i ansiket från kompisens ljul framför. Efter 17-18 mil börjad jag undera
"vad gör jag här?". Vi har nu lämnat de våta vägbanorna, solen värmer lite lagom och så var det bara 5 mil kvar... Ny energi och vi borrade ner oss allihop och hornen växte fram i pannan. var minut ett nytt mål, ett krön, en kurva, en klunga att besegra. Vi vann över allt som kom i vår väg. Som tidigare skivits i denna tråd hadde detta inte varit möjligt utan alla er i sub 9 gänget. Ursäkta CG att vi inte fick med dig på slutet,trodde helt ärligt att du helt plötsligt skulle dyka upp som så många ggr tidigare. Men jäklar vilket drag vi hadde på slutet genom skogen och plötsligt skymtade den första skortenen i Motala.
Tack än en gång till alla som startade i sub 9 och drog sitt strå till stacken, önskar att all varit med in i slutet.
Fy F-N va detta va sköj.
Det bästa av allt, alla Lyngnare är hela och ingen skada eller vurpa.
Till sist ett stort tack till alla som har roddat i hop hela paketet med tåg, mat, mekhjälp etc
YES we didi it!!

[molsson]

Tack alla för draghjälp och kamratskap.
Vi måste dock förbättra just kamratskapet så att vi känner igen varandra och vet hur vi skall köra. Som CG-skrev var vi ganska många som startade i sub 9 och bara 8-9 som var med på slutet. En stor ursäkt till CG och Jenny som vi tappade på grund av oförstånd och inte för att de inte orkade med. Mer samträning under våren och ett "kompissystem" som de amerikanska skolklasserna dvs man har en annan som man har ansvar för på depåer och pisspauser, då blir man minst två som får dra ikapp .
/Magnus

[Moosebeach]

Hej och tack ALLA i sub 9 gruppen.
Håller med i det som är skrivet innan, Skall man göra en sån här satsning måste man vara ett lag, Vi var inte ett lag utan 18 individer som hade samma mål, Man lämnar tex, inte nån som behöver lite längre tid i depån, och man lämnar inte nån som halkat efter, men vi pratade inte med varann...... det var flera ggr som "snyltåkarna sub 10" ropade du är sist och då var det redan en lucka, för att nån hade ramlat ner i ledet för att samla kraft. Vi peppade inte heller varandra för att vi skulle orka och det är så ett lag måste göra för att lyckas. Komunikationen måste fungera mycket bättre om man ger sig på en sån satsning.

Ber om ursäkt till CG och Jennie för att vi lämnade er, och ni har så rätt.... så gör man INTE.

/Markus

[adaml]

Tänkte bara tacka så mycket för draghjälpen mellan Vadstena och stoppet efter Gränna. Vi var två Hymercyklister som låg i skydd direkt bakom grindvakterna ett tag och snackade lite engelska. Det flöt ju hyfsat bra och vi försökte hjälpa de bakom att parera tillfälliga fartförändringar. Många blev dock överraskade av det snabba stoppet för att kissa, men jag förstår att det är svårt att kommunicera det bakåt.

Tackar!

[Magnus Brink]

Hej Kamrater!

Trots mina modiga 50 är jag en gröngöling i cyklingssammanhang och det var mindre en ett år sedan som min trogna Skeppshult fick sällskap i stallet av en bockhornad Columbus .(Kanske är hon inte något fullblod direkt men ändå något alldeles extra jämfört med gamle Svarten). Således är jag mycket glad över att ha fått möjlighet att attackera Vätternrundan i ett sällskap av mer rutinerade cyklister där de flesta av oss, trots en del gnissel i maskineriet, lyckades kugga över mållinjen på rätt sida av 9-timmarsgränsen. Naturligtvis var det mindre lyckat att ett par kamrater, Jenny och CG, lämnades i kölvattnet. Jag ber om ursäkt för detta. Som flera forumdebattörer redan nämnt så tror jag också att vi behöver utveckla vårt samspel och vår laganda för att dylika obehagligheter inte skall behöva inträffa igen. Vår rent fysiska kapacitet var ju uppenbarligen tillräcklig men på det mentala planet behöver vi växa. Här kan jag bara instämma med vad flera av er redan har gett uttryck för. Först och främst måste vi nog lära känna varandra lite bättre. Vi behöver också fundera lite över hur vi kommunicerar med varandra på banan och även hur vi uppträder gentemot de långsammare cyklister som passeras på vägen. Vi var ju inte alla gånger så hövliga och hänsynsfulla som den starkare parten alltid bör vara.
Jag är övertygad om att vi kan klara detta och härigenom inte bara få en trevligare och tryggare körning utan dessutom kunna höja fartribban ytterligare ett par snäpp.
Ser fram emot höstens sammankomster och – nästa års Vätternrunda.

Till sist – ett varmt tack till initiativtagare och funktionärer på det fantastiska Lygnartåget!

/Magnus B

[Claes-Göran Andersson]

Markus du har helt rätt vad det gäller kommunikation det är också så som Magnus B. skriver att lära känna varandra är viktigt.
Det är precis av den anledningen vi startade dessa speciella Sub satsningar. Helt enkelt samla alla med den gemensamma målbilden att nå en viss tid som ex.vis 8 eller 9 timmar.

Att köra speciella sub träningar och vara med på dem är också en stor del i förberedelsen det är där nya medlemmar kan visa upp sig och vi gamlingar får chans att utbilda och visa dem till rätta. Vi lär känna varandra på det personliga planet och även cykelmässigt vad det gäller teknik och beteenden i övrigt. Att köra fort nära den hastighet vi måste hålla på Vättern är inte den stora grejen, det är en del men gruppdynamiken är den stora utmaningen. Ger också en möjlighet att ställa frågor och för mig att informera hur banan runt Vättern är och hur det fungerar i olika avsnitt för de som aldrig åkt förut.

Sub 9 i år blev en mix av erfarna och oerfarna eftersom många erfarna gamlingar tog klivet upp till Sub 8.12. Vi har varit för få på träningarna jämfört med tidigare år därmed tappat viktiga moment som vi gjort 2008 och 09.
Att vi blev 18-19 st. i starten blev en överraskning för mig även om jag visste dagen innan att vi fått över 3 st. 8.12 cyklister. Det visar lite av problemet att få till en sammanhållning jag har gjort flera upprop på hemsidan för att vi skulle bli en grupp på minst 15.

Kommunikation är alltid ett speciellt kapitel under så många timmar där både humör och krafter kommer och går i perioder. Även jag som normalt inte har några problem att snacka fick det när jag satt med krampkänningar från och till i 15 mil. Det absolut viktigaste är att man håller koncentrationen uppe har klart för sig var vi skall ligga i snitthastighet. Min huvuvduppgift är att moderera farten och jag var inte orolig när vi klarade att hålla den fart vi gjorde efter de första långa backarna mot Bankeryd förbi Fagerhult, Hjo och Karlsborg.
När långa backen efter Karlsborg är passerad ligger man lätt i höga 30.

Vi passerade Jönköping med snitt 33 som borde varit 34+ för att få lite marginal vi var som mest uppe i snitt 33.5 under första 11 milen då var jag fundersam om vi skulle klara 9 timmar. Vår snitthastighet under hela loppet var under långa perioder 33.5 till 33.7 eftersom vi körde riktigt bra i partierna beskrivna ovan. Det sjönk i backarna mot Medevi men normalt tar man igen några 10-delar sista två milen. Det räcker att ha c.a. 33.2 för att klara 9 timmar. Så här i efterhand känns det som flera av er inte hade koll på snittet och hur vi låg till där kunde jag kommunicerat bättre och ni frågat! Även den typen av korta frågor och svar peppar!!

//CG

[Ingemar B]

Ett stort tack till er i Sub 9 som drog många fler än er själva runt sjön! Som en av dem som låg i svansen bakom er skulle jag vilja ge er min berättelse.

Jag gjorde min första Vätternrunda för två år sedan. Jag hade ingen aning om vilken målsättning som var realistisk för min del, men på perrongen i Motala träffade jag en kompis som skulle köra med CG:s sub 10-grupp. Han föreslog att jag skulle hänga på laget, och vi sökte upp CG för att fråga honom. Svaret blev nej – inga blåbär i laget. Däremot var jag välkommen att följa med i svansen om jag ville.

Så jag bytte till samma starttid och hängde på. Det gick bra tills vi närmade oss Jönköping. I nedförsbackarna in mot stan hamnade jag långt bak i svansen och kunde inte se vart det gula gänget tog vägen, så jag rullade in till depån och käkade havregrynsgröt. Sedan hittade jag andra gäng att köra med och slutade på 9.45, drygt 20 min efter CG:s gäng.

Efteråt frågade CG om jag tyckte han hade varit för hård. Jag svarade att hans bedömning var riktig – jag skulle aldrig ha klarat att köra effektivt i grupp i det tempot.

Två år senare är situationen densamma. Jag cyklar en hel del (drygt 700 mil förra året), framför allt till och från jobbet men även i övrigt mest solo. I höstas körde jag ett par träningsrundpr med HCK och under maj och juni i år har jag hängt med en halvsnabb Lygnargrupp två lördagar, både gångerna med Mats Gustavsson som utmärkt ledare. Jag har inga problem med att dra på rakor och särskilt inte i uppförsbackar, men vågar inte ligga så tätt inpå andra cyklister som man ska när det är nerför och går fort. Mats och de andra i gruppen noterar ju mina svagheter, men jag har fått vara med, och har verkligen haft kul. Fysiskt hade ett högre tempo passat mig, men då blir mina svårigheter att köra i grupp större.

I årets Vättern låg jag i svansen av sub 9-gänget hela vägen runt. Som vanligt rörde jag mig som en jojo i klungan - gled bakåt i nerförsbackarna och jobbade mig framåt gång på gång. I Tiveden var klungan så stor att jag ett tag var osäker på om jag fortfarande befann mig i svansen av sub 9-vennerna. På de mindre trafikerade vägarna efter Tiveden blev det enklare att ta sig fram genom klungan, och de sista milen låg jag på nytt precis i ryggen på de gule. Hade någon bett mig gå upp och dra hade jag gjort det, men risken är stor att jag hade varit mer till besvär än till nytta för er andra.

Hur roligt det är att samarbeta med andra samtidigt som man fysiskt ger allt man har vet jag av egen erfarenhet. Förra året hängde jag med Sub 9-vennerna till Karlsborg, men blev där tvungen att ta ett depåstopp. En stund efter stoppet hittade jag och 5-6 andra killar varandra ute på banan. Vi körde i ett led och turades om att dra. Att köra på det viset är ju inte alls lika effektivt som en belgisk kedja på 15-20 man, men att ingå i ett litet lag var jäkligt roligt, och jag var nöjd med min sluttid på 8.58, 16 min efter Vennerna.

Att en del av oss inte går upp och drar behöver alltså inte bero på att viljan att ta ansvar saknas. En del av oss är kanske för veka i sinnet, och har börjat med den här formen av cykling för sent i livet för att kunna lära på riktigt.

Ingemar B

[Claes-Göran Andersson]

Ingemar

Åk med till Norge och Styrkepröven nästa år det kommer att passa dig perfekt att åka i en liten grupp, lång distans, normala stopp vid matkontroller, ingen tidshets förutom att jag kan se att vi vill ha cyklister som klarar Vättern på 10 timmar och under så att gruppen blir någorlunda homogen.

Kommer att lägga ut mer information efter semestern!

//CG