Vi belv total 7 st som passade på att få lite extraträning på eftermiddagen när de övriga Lygnarna testade backarna vid Söderåsen.
5 st Lygnare plus en ny deltagare från Triathlon Väst och en ny kvinnlig deltagare som skulle göra sin premiärtur för våren. Nykomlingarna hade Ulf och Thomas raggat upp under cykelmanifestationen i Slottsskogen.
Vi kom överens om att cykla ”Treåker” baklänges och i sakta mak tog vi cykelbanan söderut mot Särö.
Vid Husknuten tog vi av mot ”Kobbegården” och Gamla Särövägen mot Billdal. En viss tvekan infann sig om hastighet och vägval eftersom en ”guling” inte hade något vatten i sin flaska
och vår kvinnlige deltagare saknade både flaska och vatten
.
Vid en servicebutik i Hovås löstes problemen och vi kunde åka vidare med en bra nordostlig vind i ryggen.
Pga vinden rullade det väldigt lätt och jag hade mycket svårt att hålla ingen så att alla kunde följa med.
Vid Släps Kyrka och backen upp mot Varla fick vi vinden mot oss och vi beslöt att köra i ”tvåpar” för att underlätta för nykomlingarna.
Vid Varla vände en av ”gulningarna” tillbaka till Gbg för att senare på kvällen ansluta till gänget i Bjäre och fick med sig en av nykomlingarna.
Vi fem som fortsatte borrade oss igenom motvinden längs gamla E6:an till Anneberg och backarna upp mot Höglanda och Inseros. Farten var inte speciellt uppskruvad och det var ju ett ”lugnt” pass vi genomförde.
I det sista motlutet innan backen ner mot Inseros kunde undertecknad inte hålla igen längre utan ökade hastigheten lite för att få en liten paus i lugn och ro i skogen. Jag blev naturligtvis inte ensam i mitt ryck eftersom det var fler som kända samma behov. Lätt flåsande nådde vi krönet och kunde i lugn och ro bevattna skogen i väntan på de övriga.
Även de andra tyckte att en kort paus var på sin plats och bananer och övrigt tilltugg plockades fram.
Vår kvinnlige cyklist, som bara hade med sig vatten, såg lite trött ut så jag beslöt att min kvarvarande banan passade henne bättre än att ligga i min ryggficka.
I backarna ner mot Hällesåker började det regna lite. Det blev lite svårt att hålla värmen. Vi hade dock återigen vinden i ryggen och backarna vid Greggered och Stretered klarades av utan bekymmer.
Efter ca 3 tim och 20 min (23 km/h i snitt) var vi åter i Slottsskogen även om undertecknad vek av lite tidigare.
Passet kändes för mig bortkastad eftersom jag hade hoppats på att det skulle gå lite fortare. Jag var ju inte trött när jag kom hem bara blöt och frusen.
Men när jag två dagar senare (på måndagen) återigen körde Treåker (min favorit) kändes benen konstigt sega och trötta. Även om passet två dagar tidigare gick långsamt så hade benen fått arbetat i drygt tre timmar och det kändes.
Lugna pass kan kännas bortkastade eftersom man inte blir trött, men så är inte fallet.
Det har jag nu själv upptäckt och kommer att sälla mig till den skara som propagerar att dessa pass är mycket viktiga och att det inte går för fort.
Kalle
