Chat med polisen och cyklister i Lund

[Mikael Virtanen]

En viktig diskussion som vi inte kan vifta bort.
Och en hel del är är faktiskt rätt förståeligt. För det finns egentligen ingen anledning att vi ska cykla tvåpar i onödan, och särskilt inte på de vägsträckor där det uppenbart skapar irritation bland våra medtrafikanter.
Tyvärr tycker jag vi har en tendens att göra så på våra cyklingar.
Pratade med Martin Linde om detta. Och vi brukar ju gärna hävda att bilisterna i andra länder som Frankrike, Spanien och Italien är så mycket mer förstående. Men det kan också bero på att landsvägscyklisterna där normalt undviker tvåparscykling just med tanke på relationen till bilisterna. Tvåparskörning verkar vara ett svenskt fenomen som antagligen har med träningen inför Vättern att göra.
Oavsett vad vi tycker om detta, är det nog ändå så att vi landsvägscyklister får agera lite smartare och anpassa oss bättre efter verkligheten på vägarna. Att ändra på inställningen hos bilisterna är dessvärre betydligt svårare.
Hälsn.
Mikael

[Robert A]

Intressant ämne det här med två par. Tror mycket ligger i hur många man är och hur man kör två par också. Ligger man till höger och de två leden är samlade eller tar man upp hela vägbanan? Som bilist vill man ju gärna ha lite marginal när man kör om och då är det inte roligt om man har cyklister ända ut till mittlinjen. Om vägbanan är smal så att bilisten måste gå ut i motsatta filen så spelar det ju ingen roll om man ligger i två par eller inte. Som jag ser det så kan det vara en fördel att ligga i bredd så att bilisten inte får för sig att tränga sig och att det blir kortare omkörningssträcka. Undantaget är givetvis små vägar utan flera filer. Men som alltid gäller det ju att vara flexibel och trevlig.
/Robert

[Thomas Franzén]

Och vi brukar ju gärna hävda att bilisterna i andra länder som Frankrike, Spanien och Italien är så mycket mer förstående. Men det kan också bero på att landsvägscyklisterna där normalt undviker tvåparscykling just med tanke på relationen till bilisterna. Tvåparskörning verkar vara ett svenskt fenomen som antagligen har med träningen inför Vättern att göra.

Nä men så är det väl ändå inte. Skulle vilja säga att om vi tar Mallorca som exempel, så körs det mycket tvåpar där. Det är för övrigt tillåtet i Spanien med tvåpar överellt utom då det är särskilt skyltat att det är förbjudet. Så att tvåpar skulle vara ett Svenskt Vätternrundan-fenomen känns inte alls rätt.

Hur det sedan är i t.ex. Frankrike vet jag inte. Min erfarenhet därifrån gäller ju bara under Paris - Brest - Paris, vilket kanske får anses lite speciellt. Hur det ser ut vid träning vet jag inte.

Beträffande trafikpolischefen som svarar i den där chatten så vet jag inte om jag tycker att han har vidare koll på läget. Att han i vart fall inte fullt ut förstår hur det fungerar då man tränar på cykel avslöjar han rätt tydligt. Eller vad sägs om:

Enber: "Vi ser helst att man undviker landsvägscykling i möjligaste mån." Jag tycker det är trist att polisen gör sånahär uttalanden och det bekräftar många fördomar jag har. Är det er sak att avgöra vad folk väljer för motionsform?
Trafikpolischef Greger Nilsson: Begreppsförvirring igen. "Landsvägscykling" som motionsform är jättebra, jag åsyftade att vi helst ser att man väljer cykelbanor före vägar. Men självklart begriper jag också att det inte går överallt.

Han menar på fullt allvar att vi helst borde hålla oss till cykelbanor för att träna på, helst undvika vägar så långt som möjligt. Suck!

Det pågår tydligen någon form av översyn av lagstiftningen. Man får hoppas att de personer som håller på med det har en bättre insyn i förutsättningarna än den i mitt tycke bristfälliga insikten som den här trafikpolischefen visar prov på. Så jag tycker inte att man ska ta alltför hårt på vad den mannen säger. Det är däremot betydligt viktigare att de som arbetar med lagförslag eller de som tillämpar lagar inte är trångsynta, annars kan vi räkna med problem.

[Janne P]

Håller med Daniel angående två-par/ett-led och tycker personligen att två-par känns säkrare än ett-led ur just den synpunkten att bilisterna inte lockas att köra om trots möte. Den stackare som dessutom faller bakåt efter att ha dragit i ett-led är än mer utsatt (om det sker utåt) när gruppen inte är tydligt samlad i två led som roterar. Dessutom blir ett-led oftast för långt som förvärrar problemen för alla. Är vägen så smal att två-par tar upp mer än halva vägbanan är förstås ett-led säkrast för cyklister och mötande. Jag tycker allmänt att 10-12 cyklister borde vara max innan man delar gruppen.

Knappast fanns det några problem om alla trafikanter och trafikslag visar respekt och hänsyn för varandra. Uppenbarligen är vi inte där, speciellt inte i Sverige. Cykelsport har väl inte varit tillräckligt stort i Sverige tillräckligt länge. Traditionen finns inte här. Att många av oss dessutom verkar förvandlas till civilpoliser med mycket kort stubin och tolkningsföreträde framför alla andra då vi sätter oss i en bil, gör inte saken bättre. Mitt intryck av polismyndigheten via egna direktkontakter är att de tycks se cyklister på vägarna enbart som ett problem, ett onödigt störmoment för övrig trafik. Politiker vill få oss att ställa bilen och cykla men levererar inte ändamålsenlig och säker infrastruktur för cykel. Möjligen för cyklister med några få km till jobbet, knappast för cykelmotionärer och långpendlare som inte har hela da'n på sig för jobbresan.

Vi cyklister får naturligtvis aldrig bättre rykte än vi förtjänar men det jag har sett av infrastrukturen i t.ex Danmark och Holland kan jag bara tolka på ett sätt, statusen för cyklister är betydligt högre prioriterad där. Det går utmärkt att träna på cykelbanor som är separerade från gående, byggda med företräde framför korsande trafik, utan avledande 90-gradersböjar i korsningar, städade och med välskött beläggning. Ett annat exempel på prioritering är när 6-metersvägar förses med bankett för cyklar på bägge sidor som har avvikande röd asfalt minst lika väl underhållen som resten av vägbanan, separerade med tydligt, breda, målade linjer. Bilarna har ett gemensamt körfält mellan cykelbanorna, istället för två separerade körfält utan bankett. Skall bilar mötas får de delvis köra in på cykelbanorna men då på cyklisternas premisser. Det fungerade mycket bra i Holland.

En kombination av bättre infrastruktur, underhåll, förtydligande av lagar, informationskampanjer och hårt arbete med attitydförändringar måste nog till för att förbättra säkerheten för cyklister i trafiken. Oaktat detta kan jag ändå inte förstå hur cyklister på något sätt blivit jaktbart villebråd, hur de än beter sig i trafiken. Vem fanken skulle komma på idén att köra över oskyddade fotgängare med berått mod som råkar befinna sig i vägbanan utanför ett övergångsställe? Låter ju mer som Mad Max.

Ursäkta om klagonivån översteg den konstruktiva, ville skriva av mig lite frustration samtidigt...

/Janne

[Thomas Franzén]

Det går utmärkt att träna på cykelbanor som är separerade från gående, byggda med företräde framför korsande trafik, utan avledande 90-gradersböjar i korsningar, städade och med välskött beläggning.

Hm, kanske, skulle jag vilja tycka. Utmärkt är nog lite tveksamt. Det finns sådana cykelbanor, visst, men det finns normalt sett mycket som gör det svårt även om dessa kriterier är uppfyllda. Om t.ex. gångbanan bara är separerad med en kantsten eller en målad linje så hänger det främst på mängden gående hur bra det fungerar. Man ska inte förringa säkerhetsproblemen mellan gående och cyklister, särskilt inte i träningssammanhang. Med farter över 25 km/t och korta avstånd mellan cyklisterna måste ett rimligt säkerhetsavstånd mot gående finnas. På en väg beter sig gående på helt annat disciplinerat sätt än vid (nära) en cykelbana eftersom det finns en naturlig respekt för biltrafiken.

Så jag undrar därmed hur många cykelbanor som finns eller som skulle kunna finnas där man verkligen kan säga att det går utmärkt att träna på. Jag är rädd för att det nog är ganska få och att det inte ens är möjligt (eller rimligt) att bygga massor av sådana cykelbanor. Vi måste komma ihåg att merparten av cykeltrafiken utgörs av nyttoförflyttningar där träningsinslaget på sin höjd begränsas till att vara lätt rörelsemotion i solokörning. Våra behov är som sagt annorlunda och som jag ser det är det främst en brist på förståelse från lagstiftare, myndigheter och andra trafikanter som gör det svårt för oss. Därmed inte sagt att vi inte skulle kunna göra bättre ifrån oss i vår relation till övriga trafikanter.

Här måste jag lägga in min privata käpphäst - cylisters i allmänhet oförmåga att acceptera och efterleva trafikregler. Om vi räknar bort våra träningspass och tittar på hur cyklister beter sig i trafiken så slås man av hur omfattande brytandet av trafikregler är. Jag tror inte att det är bra för oss när vi är ute och tränar att cyklister syns på detta sätt. Vi får så att säga bära konsekvensen av detta genom en sorts kollektiv skuld vi ges av andra, t.ex. bilister. Man visar oss (när vi tränar) ingen respekt för vi (=cyklister) respekterar ju inte själva några trafikregler. Så genom att vi på träningen håller oss till trafikreglerna så kan vi åtminstone delvis motverka den bilden.

PS.
Det är egentligen inte korrekt att cyklister är mer lagolydiga än andra trafikanter, det är bara att de bryter mot trafikreglerna på ett mer tydligt sätt och mot regler som andra trafikanter anser som tabubelagda. Ta t.ex. fortkörning. Jag skulle gissa att det bryts mot fartgränser i betydligt större omfattning än det körs mot rött bland cyklister. Men fortkörning är socialt accepterat, märkligt nog. Det värsta är att jag sköter den saken rätt dåligt själv, får jag säga.

[Janne P]

"Utmärkt" avsåg i första hand ensamträning på Hollands cykelbanor som jag upplevde säkra även i högre farter tack vare sin konstruktion. Man tänker rakt och separerat. Träning i större grupper blir blir förstås värre även här. Jag såg som mest 4 träningscyklister i samma grupp på cykelbanorna. Samtidigt vimlar det av dem. Har ingen erfarenhet hur de kör i större grupper. Trafiken gör det direkt farligt att cykla på vägarna i ett av världens mest tätbefolkade land.
Vi diskuterar möjligen mest gruppträning, så jag er dig en poäng där Thomas.

Alltså, bara för tydlighets skull, de cykelbanor jag sett i Sverige är uppenbart inte avsedda för cykelträning, absolut inte i grupp. Allt från dess konstruktion, brist på separering från andra trafikanter/gående till eftersatt underhåll och väghållning. Här är vi nästan alltid hänvisade till vägarna om vi skall bedriva gruppträning.

Sen tycker jag att även vi som pendlar 2-3 mil enkel väg till jobbet och inte har tid att spendera mer än 2-3 timmar om dagen till det förtjänar bättre cykelvägar. Cykelvägar som då förhoppningsvis även gick att gruppträna på. Det vore högst rimligt och på sikt säkerligen en ekonomisk vinst för alla med mindre bilpendlande och bättre folkhälsa. Kan man bygga cykelmotorvägar i Danmark kan väl vi göra det här med...

/Janne

[martin linde]

Nä men så är det väl ändå inte. Skulle vilja säga att om vi tar Mallorca som exempel, så körs det mycket tvåpar där. Det är för övrigt tillåtet i Spanien med tvåpar överellt utom då det är särskilt skyltat att det är förbjudet. Så att tvåpar skulle vara ett Svenskt Vätternrundan-fenomen känns inte alls rätt.

Och hur många Fransmän, Italienare och Spanjorer har vi träffat på i cykelklungorna på Mallorca i april...?


/Martin

[Thomas Franzén]

Nä men så är det väl ändå inte. Skulle vilja säga att om vi tar Mallorca som exempel, så körs det mycket tvåpar där. Det är för övrigt tillåtet i Spanien med tvåpar överellt utom då det är särskilt skyltat att det är förbjudet. Så att tvåpar skulle vara ett Svenskt Vätternrundan-fenomen känns inte alls rätt.

Och hur många Fransmän, Italienare och Spanjorer har vi träffat på i cykelklungorna på Mallorca i april...?


/Martin

Hm, nu förstår jag nog inte riktigt vad du ville säga med detta? Min poäng var väl inte att vi har mött några Fransmän, Italienare och Spanjorer (för det har jag ju ändå inte skrivit?) utan att det på Mallorca knappast var enbart Vätternrundantränande svenskar som vi mötte. Hur ska jag då tolka ditt inlägg Martin, att två-par faktiskt är ett Svenskt Vätternrundan-fenomen? Eller att det är ett tyskt, eller något annat. Retoriska frågor och tankeläsning är lite över min horisont liksom, sorry

Men eftersom du vistats och cyklat så mycket i Frankrike så får du gärna berätta lite mer om hur man tränar där. Det skulle faktiskt vara rätt intressant att få höra. Absolut!

[Thomas Franzén]

Angående cyklister i trafiken!