Vätternrundan 2006

[putte]

Här kommer vi snart skriva om våra egna upplevelser och intryck under rundan. Vi måste bara komma hem till datorn först.

[Åke Johansson]

Årets Vätternrunda bjussade på ett fantastiskt väder, 15 plusgrader vid start och inte för varmt under dagen, ca: 24-27 grader. Några av oss hade en tidsplan att köra under 9 timmar så vi fläskade på direkt. Redan efter tre mil blev vi omkörda av en klunga som växte sig till monsterformat. Klungan behövde hela vägen och när man tittade framåt i stående position var det säkert 200-300 meter till täten samtidigt som mätaren visade stundtals över 50 blås.

Vi hade kalkylerat med att köra i knappa 37 till Jönköping och hade beräknat att HCK sub8-gäng med "utlånade" medlemmar från oss skulle köra om oss strax efter Gränna, men förmodligen hamnade de i rusningstrafiken och kunde därför inte stå på för fullt. Efter Kortebobacken och fram till Hjo var det också cykling i monsterklunga. Först efter 18 mil passerade sub-åttan oss när vi hade en kortare paus strax innan Hjo, ni hörde oss säkert.

Efter vårt lilla stopp i Hjo började vi köra på igen, klungan bakom oss växte till sig mer och mer. Efter någon mil blev vi omkörda av en snabbare klunga som vi krokade på ganska långt bak. Precis innan Karlsborg positionerade vi oss längre fram för att inte tappa klungan i korsningarna som finns i Karlsborg. Klungan växte till sig mer och mer till jätteformat. Vi började placera oss allt längre och längre fram i klungan allt eftersom cyklister framför oss lämnade luckor som vi täppte till. Till slut var det vi som stod för förningen.

Mina krafter tröt precis innan rundan går ut på Bergslagsdiagonalen, jag var tvungen att släppa klungan, men hittade en ny ganska snabbt som fungerade för mig.

Motvinden på slätan efter Hammarsundet drog ner farten men min sluttid blev ändå 8:37 vilket jag är mycket nöjd med. Mina kamrater som jag var tvungen att släppa kom in på 8:28.

[Kalle]

Jag var också med i den sk "monsterklungan" som stod för farthållning på östra sidan av Vättern.
Kände nog att det gick kanske lite för fort men samtidigt ville jag inte släppa ett sådant "sug" som den klungan åstadkom. I backarna ner mot Uppgränna sprack det upp där bak där jag befann mig. Lika bra tycket jag så att farten minskade lite över kullerstenarna i Gränna och upp till kontrollen.
Av någon anledning har jag alltid tagit det lite lugnt efter Gränna i de motlut som finns men denna gång kom det hela tiden bra klungor som gick lite fortare än min egen fart så att det var bara att hänga på ända ner till Jönköping. Det visade sig att jag bara tappade 13 minuter mellan Uppgränna och Jönköping på "monstret" framför mig som slukade allt sin väg.
Mitt första stopp blev som planerat Fagerhult och med påfyllning av vatten mm.
Som vanligt går det fort mellan Fagerhult och Karlsborg och så gjorde det även detta år.
Såg några Lygnare efter kontrollen men missade att hänga på när en av mina pedaler krånglade lite.
Det som förvånade mig mest var att under de stunder jag själv stod för farthållning låg farten på drygt 32-34 km/h utan ansträngning. Var det medvind eller var det mitt nya framdäck som bar mig framåt? Fort gick i alla fall med mina mått mätt.
Den sista tredjedelen av rundan efter Karlsborg med början vid "Himlabacken" brukar för mig vara ganska seg. Så även denna gång. Hamnade ofta för mig själv eftersom det inte kom några passande klungor att hänga på.
Eftersom det rullade lite fortare för mig än för de flesta runt omkring mig blev jag någon form av "damsugare" som det bildades klungor efter. Min vana att köra själv utan draghjälp kanske spelade in. Men även jag kan förlora tålamodet och då blev det en "Hisingscyklist" som råkade ut för mitt lite dåliga humör pga att ingen annan ville hjälpa till med farthållningen.
Backarna runt Vättern blir mindre för varje år jag kör så de innebar inga större bekymmer på slutet. Visserligen sved det lite i låren men vad kan man vänta efter drygt 26 mil.
När målrakan närmade sig hade jag lite svårt att hålla mina känslor på plats. Jag hade klarat mitt mål som varit min morot i alla de år som jag har hållit på med cykling. Att gå under 10 timmar runt Vättern. Och nu gjorde jag det med råge. Klockan stannade på 9.38.
Så vad jag nu skall ha som mål i framtiden får jag fundera på i sommar.
Att gå under 9 timmar är lika otänkbart som det var att gå under 10.

Mvh Kalle

[Andreas Sveningsson]

Grattis alla lygnare till smått otroliga prestationer!


Jag hörde bl a att Ernie krossade mitt nybörjarrekord med att gå in på 8:28. Grymt fräckt!!! Synd att man inte kunde vara med och uppleva festen.

Ser fram emot fler utförliga rapporter från lyckorusiga lygnare.

//Andreas

[Jennie]

Jag hade fått några väl valda ord av Åke, du ska följa med på sub nio gänget. Ja ha! Men då måste vi ha med Tobbe min cykelkompis för han är "grymt" stark. Jag och Tobbe sa vi kan ju förska hänga med i början och sedan se hur det går. Vi kom iväg ut ur Motala och jag hamnade som vanligt på efterkälke. Tobbe hade sällskap med Ellis ett tag och frågade var jag var, fick till svar Jennie är långt där framme. Detta ryck från Tobbe såg jag en bit bak, och tänkte ja ha, nu stack han iväg. Jag för stod att han letade efter mig. Men det var helt rätt, klart att han skulle få köra efter sin kapacitet, den sluttiden grabbarna fick är ju GRYM. Kul, kul!

Själv bildades ett gäng med Klas-Göran, Rolf, Ellis, Johan och jag.
K-G hade coach rollen vilket gjorde snabba stopp vid fyra depåer.
Vid sista stoppet lämnade Johan oss, vi andra kom in under 10.

Jag är mycket nöjd, gränsen 10 tim var ett mål jag hade.
Känner mig helt okej idag. Nu låter jag "hojen" vila ett tag och tar fram löparskorna.

Jennie

[Johan N]

Jag körde rundan med ett kompisgäng och vår taktik var att vi drar själva om vi inte hittar nån klunga som kör lagom fort. Allt för att undvika den ryckighet som ofta blir i stora klungor. Ut från Motala etablerar vi oss i täten och sätter upp ett tempo nånstans kring 30-35 km/h. Vi får snabbt en rejäl svans men väljer ändå att dra själva för att tempot skall bli jämnt samt det vi vill.

Ner mot Gränna kör vi ikapp en stor klunga som dras av ett gäng från Sandefjord och dessa drar jämnt och bra så vi hänger på. Tråkigt nog vurpar en av deras cyklister i slutet på pavén inne i Gränna och såg ut att ha skadat sig. Vurpan orsakades av en varubil som i hög hastighet och vilt tutande kom körande mot cyklisterna genom Motala. Föraren stannade inte efter olyckan, klar smitning alltså.

Kort depåstopp i Gränna och därefter kör vi vidare själva till Fagerhult där vi också gör ett kort stopp. Vidare mot Hjo får vi hjälp av bla en Fredrikshofvare att organisera en Belgisk kedja och det funkade väl hyfsat när vi var några få men när den växte till över 50 cyklister var det mycket kaos, fort gick det dock.

Hjo passerades utan stopp men klungan sprack ju såklart men skam den som ger sig och med hjälp av ovan nämnda Fredrikshofvare och ett gäng duktiga danskar får vi igång en ny kedja med samma resultat som tidigare. Farten var dock fortfarande god och vi låg långa stunder i 35+.

Depån i Karlsborg hoppade vi också över men fick ett ofrivilligt stopp pga broöppning. Vidare mot Boviken gav vi upp alla tankar på Belgisk kedja och körde själva eller hängde på klungor som kom ikapp. Skylten 10 mil kvar passerades på 6:30, bra tänkte jag då har vi 3,5 timmar på oss att klara målsättningen på 11 timmar. Huvudräkning var just då inte min starka sida och efter lite funderande insåg jag att vi faktiskt hade 4,5 timmar på oss. Det var också här fösta gången som tanken på att klara 10 timmar dök upp.

Vi gjorde ett kort stopp i Boviken för att fylla flaskorna och körde vidare fortfarande i god fart. Upplevde inte alls backarna här i Tiveden som så jobbiga som jag kom ihåg dem från förra året.

Tanken var att stanna i Hammarsundet för att ta en kaffe men nu hade sub 10 börjat hägra för hela gänget så vi kör vidare. Tyvärr splittrades vår klunga i Brattebobacken och jag får köra själv/hänga på spontana klungor ända till slutet på Lemunda vägen där jag kom ikapp en av mina kompisar som också fått släppa de övriga.

In i Motala kommer vi i full fart och har spurtuppgörelse på strandpromenaden vilt kryssande mellan långsammare cyklister. När jag knäpper av pulsklockan visar denna 9:35
Vi har alltså klarat målsättningen, 11 timmar, med 1:25 tillgodo och själv satte jag personligt rekord med 1 timme och 46 minuter
Gissa att jag var nöjd med rundan.

Så funderar jag lite som Kalle, vad skall man ha för målsättning med Vätternrundan nu
Sub 9 känns avlägset men man kanske skall ta och strunta i all tidshets och köra en "fika-runda" med stopp i alla depåer och makligt tempo mellan dessa.

/Johan

[Åke Johansson]

Vurpan orsakades av en varubil som i hög hastighet och vilt tutande kom körande mot cyklisterna genom Motala. Föraren stannade inte efter olyckan, klar smitning alltså.

/Johan

Den där varubilen mötte jag i rondellen vid depån Gränna glasbruk, han körde vanskligt fort där med, fullt tutande då också. Jag tycker att det borde vara något att kolla upp. Om inte jag minns fel var den vit.

[Sören Bergman]

Så här var Vättern rundan för en Lygnare från Stockholm.

Jag startade kl 4,01. När MCn släppte så skruvades tempot upp rejält.
Vågade hänga med i 1,5 -2 mil då jag tyckte det var bäst att släppa klungan som då hade blivit riktigt stor. Det tog inte så lång tid innan det kom en ny klunga som körde i lagom fart som jag hängde på. Det blev en bra resa ner till Jönköping som tog 3 h och 10 min. Där gick de flesta in i depå. Resan mot Fagerhult blev till en början strulig ingen ordnad klungkörning. Halvvägs så blev det ordning och det flöt på rätt bra. I Fagerhult gick jag in i depå för att fylla på vätska i flaskorna. Sen iväg mot Hjo. Ensam cykling halvvägs till Hjo när det kom en bra klunga som jag hakade på. I Hjo gick nästan hela gruppen in i depå. Själv körde jag på med en svans på 5-6 cyklister som inte ville hjälpa till med dragjobbet! Det dundrade förbi ett antal snabba grupper som jag var chanslös att hänga på under vägen till Hammarsundet. Utan drag hjälp så tryter krafterna. Sista milen mot Medevi kunde jag hänga på en grupp.
Fick äntligen ligga och "vila"lite. Tappade gruppen i trängseln i Medevi backen. Fick en ny svans efter mig på små vägarna till Motala.
Väl ute på 50an ingen körde jag ifrån svansen in till Motala.
Gick i mål 14,01 precis på 10 h. Som var mitt mål på denna runda.
Förbättrade min bästa tid med 2h och 20 min. Vilket jag borde vara jätte nöjd med. Men med lite mera flyt med bra grupper från Hjo och hem så hade det blivit ännu bättre.
Bara att ladda för nästa runda!

[Mikael Virtanen]

En Vätternrapport från en rookie:
2005 var jag med som chaufför och coach åt en kompis som körde Vätternrundan som en del i klassikern. Själv blev jag så biten av arrangemanget att jag på plats bestämde mig för att det här vill jag vara med om. Det fick mig också att börja cykelträna på egen hand. Och så fort man kunde anmäla sig till VR 2006, gjorde jag det. Sedermera insåg jag behovet av att träna cykling i grupp och gick därför med Lygnens Venner i början av året. Har under vårkanten avverkat 112 mil, varav ca hälften i Vennernas sköna sellskap. Var därför riktigt laddad och siktade på en tid runt 12 timmar och ha trevligt under tiden (fikarunda alltså).
Startade 1:08 som ensamåkare och hade en extremt skön och närmast magisk nedfart till Jönköping ca 32 km/h i snitt med en dansk cykelklubb Team Odder som till min glädje gick in i varje depå (vilket jag också hade planerat att göra). Min tanke var att fortsätta med detta trevliga danska gubbgäng, men då de tappade rejält med must i backarna efter Jönköping (det är ju inte särskilt backigt på norra Jylland) drog jag iväg för att söka lyckan på egen hand. Kände mig hur pigg som helst och drog glatt i snitt 35 km/h för alla som vill hänga på och det bildades en rask klunga med svenska och norska cyklister med bra byten fram till Fagerhult. Därefter hängde jag på diverse småklungor fram tilll Hjo. Efter lasagnen gick det inte lika fort som innan, och det var ont om klungor att hänga på. Så jag trampade i egen takt runt snitt 32 km/h och förundrades över hur många det var som låg och slöcyklade vid vägkanten. Och jag fortsatte en god stund och inga klungor kom. Sen vände jag mig om och såg ett prydligt och mycket diskret pärlband av tjugotalet cyklister bakom mig som hade en rätt behaglig framfart ... Lärdom nr 1 alltså: det gäller att vara listig som en räv runt Vättern. Sedan gick jag in i depå efter depå, vilket tyvärr gjorde att jag sedan missade en hel del klungkörning och fick cykla mycket solo. Då blir det tuffare och tuffare att komma igång igen, och jag började få problem att koppla på de effektiva klungor som alltid passerar. Tills det kom en jätteklunga med bl a flera HCK:are. Där gick det undan rejält och jag hade fått ny kraft, åtminstone till den ödesdigra nedförsbacken där tre cyklister kraschade i närmare 50 knyck. Det var en eller två HCK:are inblandade, fast alla verkade lyckligtvis kommit lindrigt undan (även om cyklarna såg rätt tilltygade ut). Därefter splittrades klungan och jag var åter solo. Efter Boviken fram till Hammarsundet var tempot makligt och milen väldans långa. Fast efter Medevi tog det fart igen och jag kunde susa in på strandpromenaden i närmare 40 knyck och göra en tjusig målgång. Där träffade jag andra Lygnare för första gången och kunde gratulera en rörd Johan N till nytt personbästa på 9.35. I sammanhanget är min tid 11.44 är kanske inget att skryta med (fast cykeltiden snittade i alla fall 30,6 km/h), men jag är ändå extremt nöjd med min runda. Det var stundtals rena cykelpoesin, och euforin visste stundtals inga gränser. Och nu är jag mer cykelsugen än någonsin, och till nästa år ska jag allt försöka kvala in bland Lygnens Venners Sub 11-grupp. Mjörn Runt under 3 timmar är väl en lämplig start, kanske?
Mikael

[putte]

Min tanke var att fortsätta med detta trevliga danska gubbgäng, men då de tappade rejält med must i backarna efter Jönköping (det är ju inte särskilt backigt på norra Jylland)

Det är visst ganska backigt i norra Jylland, har själv cyklat Nordjylland runt, där dom lagt banan upp och ner för slänterna runt Fredrikshavn.
Så nog finns det backar alltid, meni ditt fall så tror jag att danskarna helt enkelt blev slutkörda och inte orkade med en hård lygnare.

/Putte

[Johan N]

Fast efter Medevi tog det fart igen och jag kunde susa in på strandpromenaden i närmare 40 knyck och göra en tjusig målgång. Där träffade jag andra Lygnare för första gången och kunde gratulera en rörd Johan N till nytt personbästa på 9.35. I sammanhanget är min tid 11.44 är kanske inget att skryta med (fast cykeltiden snittade i alla fall 30,6 km/h), men jag är ändå extremt nöjd med min runda.

Tycker visst din tid är nåt att skryta med, tänk på att du körde själv, för första gången och stannade i många depåer.

Måste också passa på att berätta en liten sub VR anekdot:
Den Fredrikshofvare som jag nämner i mitt inlägg ovan letade upp vår sida och forum efter att ha sett länken på min tröja och mailade mig, kul
Han heter Linus och cyklade runt sjön på 8:59.

/Johan

[putte]

Vad kul att det är så många som skrivit om sin runda, men det fattas några, så då passar jag på att skriva lite också.

När klockan ringde på Lördag morgon 0230 så hade jag redan vaknat pga slamret och tassandet av mina kamrater.
Vi hade ju hyrt en stor villa i centrala Motala och det fick plats en hel pluton med lygnare i denna.

En viss ångest inför vad som man visste skulle komma, men nu var det för sent för att ens tveka.

Jag hade anpassat min frukost till att smaka riktigt sötsliskigt och gott. Vad sägs om risgrynsgröt med alldeles för mycket jordgubbssylt, banan och sportdryck.

Strax innan vi skulle ge oss iväg till starten( vi var många som skulle starta samma tid, 0350) så upptäckte vi att Jennie hade punka på sin cykel , tur att vi hade gott om tid på oss så vi hann laga denna utan stress.
Det visade sig att fälgbandets skarv vid ventilhålet hade gnagt hål på innerslangen. Vi täckte över den vassa kanten med eltejp. Puh!

15 plusgrader vid starten så jag kunde starta med både kortärmat och kortbent. Det var så ljust så att jag även kunde starta med dom mörka solglasögonen.

Vi i Lygnens Venner formerade oss så snabbt motorcykeln släppt oss efter Motala. Snart bildades en fungerande klunga och cyklingen var helt klart njutbar.
Morgondimmorna låg som små slöjor över åkrarna och lukten av försommar var hänförande.

I höjd med Omberg kom en större klunga ifatt oss(det var Fredrikshofs grupp som startat någon minut efter oss som kom ikapp) och vi tvekade om detta var rätt fart för det gick ordentligt fort, men vi hängde på och vi kände snart att det gick i perfekt fart.

Denna monsterklunga växte till sig och bestod säkert av flera hundra cyklister. Det såg man speciellt i den slingrande utförskörningen längs med Vättern efter Ödeshög.
Den tog upp båda körbanor och sträckte sig så långt ögat nådde.
Vid möte med det fåtal bilar som befann sig på vägen förvandlades monsterklungan till en monsterkör(inte en hårdrocksgrupp från Finland) skanderande bil!, bil!.


Strax innan Gränna, i Uppgränna så kommer en ganska snabb uppförsbacke och här brukar det spricka upp. Så även denna gång , men detta var vi beredda på och höll oss framme.
Samma sak händer i Gränna beroende på pavé-avsnittet och uppförskörningen efter denna, men här var vi redan positionerade långt framme i klungan också.

Nu var vi 5st lygnare kvar som håll ihop så gott vi kunde, vi tappade dock Åke i rondellen efter glasbruket.
Åke kunde iaf på avstånd bevittna när undertecknad hällde av potäterna i farten. Han var mycket road av denna tekniska bedrift.

10 milsmärket passerades på 2 timmar och 40 minuter.

Efter backen i Kaxholmen så gick det utför och rundans topphastighet 72km/h noterades här.

Monsterklungan splittrades upp i Jönköping och vi fyra lygnare höll ihop så att vi inte tappade bort varandra, med tanke på Kortebobacken som annars lätt kan splittra en grupp.

I stigningen upp mot Fagerhult gick det av bara farten och en ny monsterklunga bldades, här håll vi mkt hög hastighet.
15 milsmärket passerades efter 4 timmar och 2 minuter, shit berra!

Någonstans mellan Fagerhult och Hjo mötte vi dagens idiot
En lastbilschaufför från åkeriet Östgötafrakt tutade sig fri väg genom cyklisterna utan att sakta farten det minsta.
Hur kul är det att möta en lastbil som kör i 100km/h väger 70 ton och man själv ligger i en stor klunga med mkt små marginaler.
En minsta felmanöver från någon och.................


Vi pausade i Hjo och det kändes skönt att komma iväg igen med lite mat i magen och nyvilad bakdel.
Åke som vi trodde att vi tappat hade i själva verket legat och vilat sig i samma monsterklunga ett par hundra meter bakom och vi återförenades igen. Nu var vi 5st igen.

Vi låg bra till enligt våran tidtabell, vi hade nämligen med broöppningen i Karlsborg i denna, så vi kunde säker passera här utan några problem.

Sen blev vi välsignade i predikantbacken. Det kändes skönt att ha herren med på vägen. Fint väder hade han fixat oxå. [-o<

Ytterligare en större klunga bildades och det roliga med denna klunga var at vi tyckte att den gick lite för fort, men efter hand som den sprack upp så täppte vi till luckorna(i uppförskörningarna) och till slut så var det vi som låg främst och höll farten.

Det kan kännas oekonomiskt att ligga främst och föra ett flertal gånger, men det upphävs alla gånger av att ligga längre bak och jaga igen gummisnodds-rycken.

Efter Hammarsundet så blev det som vanligt lite motvind och hastigheten sjönk en del. Nu var det inte så långt kvar.

I Brattebobacken så tappade jag kedjan i nedväxlingen till lilla klingan fram och trampade luft.
Jag fick inte på kedjeuslingen genom att trampa och växla upp igen och kände en stark knuff i ryggen. Nu har någon kört på mig oxå , tänkte jag.
Det var bara lygnaren Mattias L som knuffade på mig som hjälp medans jag lade kedjan rätt på bakväxeln och sedan lätt fick upp den på rätt ställe där framme.
Dagens hjälte Tack Mattias, det kommer jag alltid att komma ihåg.
Tack vare detta så tappade jag inte våran grupp och resten av cyklingen mot Motala kändes oförskämt lätt.

Den enda plumpen var den täta biltrafiken på sista sträckan mot Motala.
Bilisterna kom inte om cyklisterna, och då speciellt dom cyklister som inte körde speciellt fort.
Detta fick till följd att vi körde om både bilar och cyklister på båda sidor.
Inte varken laglydigt eller säkert. [-X
Det låg en polishelikopter och hovrade över oss samtidigt, hoppas att dom filmade eländet så att det kan göras något åt trafiken till nästa Vätternrunda.

En mil innan Motala drogs farten upp lite grann, det var fler än vi som hade en tid att passa. Och den sista kilometern gick i rena tempofarten.
Vi var så pigga i benen att vi tom hade kraft till en ordentlig spurt, för inbördes placering.

Vem som var först behåller vi inom kretsen

Tack Mattias, Anders, Åke och Torbjörn för min absolut roligaste cykelupplevelse någonsin.



Och åååååh! vad gott det var med mat och en kall öl efteråt.

Och tiden då........8 timmar och 28 minuter.....fantastiskt.

/Putte

[Tobbe R]

Ja, så har jag till sist kommit till skott, och skriva några rader om årets Vätternrunda.
För många Lygnare är jag ganska okänd, då mitt sommarstugebygge har tagit mycket av min tid, så träningen har blivit en hel del ensamcykling ffa till byggmarknad i Borås där familjen mött upp med bil, det har varit lika mycket undrande blickar varje gång! Vad gör en cyklist på byggmarknaden?!
Åter till rundan, jag och Jennie har tränat en del tillsammans och hon skickade ett sms om att, -Vi var inbjudna att hänga på sub9 gänget.
Visst sa jag (med viss tvekan, då jag sagt att mitt mål var att komma under 10 timmar) -vi får väl gå ut hårt och sedan öka!
Njaa tyckte Jennie sub 10 är nog mer relevant.
Vid starten tappade jag bort Jennie, men fick reda på att hon var längre fram.... vilket visade sig senare inte vara fallet. Men allt kändes så lätt och denna gigantiska monsterklunga var klart inponerande att vara en del av, och jag såg ju ett antal Gula Lyngnartröjor där framme. när jag väl hade avancerat till de 4 där framme så kändes det väldigt skönt att jag hade skaffat mig en en egen klubbtröja på morgonen (med hjälp av Jennie. Tack!) De förstod ju direkt att jag var en lyngnare. Sedan hade vi en underbar tur tillsammans där samarbetet var perfekt. Jag fick dessutom snylta lite på deras proviant i Hjo. vilket stärkte en och vi kunde hålla ett härligt högt tempo hela vägen till Motala.
Tackar ännu en gång till Putte, Mattias, Anders och Åke!
KAN DET BLI BÄTTRE!?
Fast som min 10-årige son Alexander sa efter målgången, -Ja pappa nästa år får du köra på 7 nånting.........
Kaske dags att börja träna det är ju bara 51 veckor kvar
Tobbe R