Som har påpekats, finns det olika strategier och olika målsättningar.
Jag kan beskriva lite hur randonneurer tränar. Jag utgår då från min egen erfarenhet (som är lat) och andras.
På ett brevetlopp kan det finnas olika mål. Där motionslopp är lopp som man kan lätt förvandla till en tävling, är det uttryckligen förbjudet med tävling på brevetlopp. Men hela sanningen är "Motionslopp är för de som vill låtsas tävla. Brevetlopp är för de som vill låtsas att de inte gör det."
Med brevetlopp får du inte köra snabbare än ca 36 km/t i snitt. Det finns bara ett enda fall där regeln kan behöva tillämpas, till första kontrollen. Börjar man i Mölndal och har första kontrollen i Fjärås och det är medvind och man är med i ett starkt gäng, kan man tangera maxfarten. Den sträckan är platt. Därefter finns det ingen risk att någon cyklar för fort. Vi lägger upp banorna för att, om möjligt, likna Paris-Brest-Paris och det är backigt. 60-milaren i helgen gick genom Dalarna via Vansbro (hatar de backarna), norr om Borlänge och sedan Falun och söderut, tillbaka till Örebro. I snittiden räknas alla stopp. Stannar du, skjunker snittiden.
Tillbaka till saken. Banorna är backiga och banorna är långa.
Somliga vill klara dem under kortast möjligt tid. Man kanske vill slå tiden som "den och den" hade förra året. De åkte 60-milaren på 21 timmar och 49 minuter. Oftast (inte just i det fallet) är banorna samma från år till år. Så man kan jämför sig med sina egna tider från förra året eller man kan jämföra sig med de som har cyklat banan snabbast. Alla lopp registreras och det har man gjort sedan 1921, om jag minns rätt, alla lopp i hela världen. Jag kommer att skriva en länk där man kan se att Thoman Franzén hade en gedigen Super Randonneur-serie på: 200km (10:27), 300km (13:15), 400km (18:45) och 600km (37:45) år 2007. Ulf W var också Super Randonneur det året. Man kan också notera att dessa två grundare av Lygnens Venner körde under HCK:s flagga. Klubbtillhörigheten är ointressant. Allt är centraliserat i Frankrike, och det enda som kan godkänna ett lopp är ACP (Audax Club Parisien). Det finns en enda "klubb" i Sverige som ordnar lopp (som ACP har delegerat till) och det är Randonneurs Sverige. Att den och den klubben ordnar lopp (delegerat av Randonneurs Sverige) är mest beroende av vilken individ det är som har fått ansvaret. Vi går inte in på det mer. Det kan bli lite krångligt (SCF osv).
I alla fall ... somliga prioriterar farten. De tränar som alla andra (intervaller osv)
Men man kan inte träna på att åka långt. Jag kan inte tänka "hej! jag har en 60-milare om 3 veckor, det är bäst jag sticka ut på en 30-milare och en 40-milare för att förbereda mig. Det funkar inte. Det tar för lång tid och en viktig aspekt av dessa långa lopp är återhämtning, och för min del, återhämtning efter en 40-milare och en 60-milare handlar om flera dagar. Man kommer inte hem en söndagkväll från en 60-milare och sticker ut på ett intervallpass på tisdag eller onsdag. Just den här veckan hade jag funderingar på att sticka ut på en "tjatrunda" (distanstempo) på tisdag (och då med 23-gruppen), men kroppen skickade helt andra signaler (baken).
Men en serie är lagt upp progressivt. En arrangör börjar med ett par/tre 20-milare, blandar in en 30-milare mot slutet av den serien, fortsätter med 30-milare ett litet tag, som glider över i 40-milare och sedan 60-milare. Loppen i sig fungerar som träning. Dessa gör också att man kommer upp i över 100-mil i månaden (tillbaka till trådskaparens ämne).
Så jag är lat. Jag cyklar loppen. I off-season, pendlar jag till jobbet (men det är 57-mil tur och retur) ett par gånger i månaden. Jag skulle behöva fokusera på backträning om jag fokuserade på något. Det kommer jag att göra också, men först är det några kilo som ska bort. Det är kilona som stör i backarna.
Men vi tar de allra starkaste, och tro mig, de är lika starka som någon annan.
De kör jobbpendling året om, helst med en tung mtb, som tyngas ned ännu mer av stora, grova kedjor och dubbdäck. Jag känner till en sådan cykel som väger 35 kg, kanske lite mer. Och de tränar styrkan: tunga växlar på en tung cykel.
Sedan kör de valda delar av Lars-Inges upplägg med intervaller, tempo osv.
Från och med helgen är jag Super Randonneur igen (för 2014). Jag har kört 200 (flera stycken), 300 (flera stycken), 400 och 600. I junimånaden kommer jag att ägna mig mer traditionell cykling eftersom jag behöver hålla mig nära hemmet. Den 28/6 är det mycket möjligt att jag kör 600 igen (start i Malmö), 400 (5/7 start Göteborg) och sedan vet jag att jag kör 100-milaren från Örebro (10/7) och ... om jag lever, 100-milaren från Göteborg, 31/7. Annars blir jag väl hustomte i Trollhättan (se nedan).
Dessa 100-milare är rätt bra. 60-mil kan man frestas att köra non-stop, men få gör det på 100-mil. En gjorde det förra året, men han ångrade sig bittert.
Det fungerar så (jag tar Göteborg som exempel), att man startar i Göteborg 31/7 (Statoil Backadal ... randonneurer älskar Statoil, som ofta har öppet 24 timmar om dygnet) och sedan kör man en slinga norröver, upp genom Bohuslän, tangerar Norge och tillbaka till Trollhättan där vi har en "bag drop" och där vi har bokat ett vandrarhem.
Dag 2 startar man i Trollhättan och gör en slinga österut som kommer tillbaka till Trollhättan (samma vandrarhem).
Dag 3 startar man igen från Trollhättan och slingar sig söderöver, utan att missa härligheter som Långared eller något annat som ser ut som en backe (gäller alla andra dagar också) och slutar vid Statoil Backadal, där man kan hämta sina grejor som fanns kvar i Trollhättan.
Kör man så, så blir det 100-mil i månaden.
Kör hårt!
Eller lugnt (som jag).
Daniel