Cykel bytes mot moped

[peter jonsson]

Jag körde intervaller på cykelbanan i höjd med klubblokalen i dag
och hade kört mina planerade intervaller.Jag tänkte jag tar en till för att vara riktigt duktig.Jag började köra söderut och i slutet på
intervallen när pulsen låg en bit över 170 så dök det upp en cyklist
på en risig singelspeed bredvid mig och frågade hur långt jag skulle köra.Jag sa att jag skulle några hundra meter till och att jag körde
intervaller.Vet ni var han frågade då? Är det intervall eller vila du kör nu
jag upplyste honom om att det var intervallen och då sa han att han att han skulle hjälpa till och så körde han om och ifrån mig.
Så passa på att byta till er en fin cykel mot en moped jag lägger ner
verksamheten

/peter J

[Mats Gustafsson]

Tappa inte sugen Peter, världen är full av tappade sugar. Han klev säkert av 200 m längre fram. Bjud in honom till Ramberget nästa gång, 10 varv på en singelspeed borde få honom lite mjukare i attityden!
Mats G.

[Mikael Virtanen]

Jag vet precis hur det känns. För tjugofem år sedan cyklade jag ganska mycket på min Miyataracer och kände mig helt OK. Tills en dag då jag tog en runda med min nio år yngre lillebror, och vi drog på ganska bra. Jag pressade på i Jonseredsbackarna (tyckte jag i alla fall) och efter en halv minut hörde jag en lätt uttråkad suck bakom mig och lillbrorsan tog några kvicka tramptag och försvann över krönet. Luften gick ur mig fullständigt, och jag bestämde mig direkt för att lägga ned cyklingen för gott.
Jättedumt, men så var det. Och det tog tjugo år innan jag hittade tillbaka igen.
Så det är bara att bita ihop och fortsätta med denna fantastiska hobby. Det finns alltid de som är starkare och snabbare, och det finns också de som inte är lika starka och snabba som du.
Och moppe – hur kul är det egentligen?
Forza Peter!
Mikael

[Kalle]

På hemvägen från jobbet såg jag en annan variant.
Drygt hundra meter framför mig var det en cyklist. Och med tanke på kroppsform och rörelsemönster tänkte jag att den kör jag strax om.
Men döm om min förvåning, avståndet minskade inte speciellt mycket. Jag försökte då öka takten ytterligare plus att det kom en liten uppförsbacke. Till slut kom jag ikapp den framförvarande cyklisten som var en dam. Hon satt helt upprätt på sin cykel och rullade fram i ca 23-25 km/h, lätt trampande på sin cykel med låg kadens. Inget som tydde på någon form av ansträngning. Hemligheten i hennes framfart var inte bra fysik utan den låg i cykelns "framnav". Där satt en elmotor.

Mvh Kalle