Efter en pratstund med Åke i går kväll blev jag tillräckligt inspirerad för att ge mig ut på första träningspasset (på cykel) sedan i maj. Jag var mycket nyfiken på hur det står till med formen på hojjen då löpsteget kunde varit kortare. Efter ungefär en kvarts uppvärmning och totalt en timmas körning visade stressometern på ca 28km/h i snitt och det kändes rättså behagligt. Tio minuter senare var benen helt slut och det blev problem med styrfarten. Att ställa sig upp var inte att tänka på. Krampkänning direkt.
Jag har aldrig varit så glad att det är långt till våren
