Ingenio - Pico de las Nieves
Escaladan är ett bergslopp på Gran Canaria som går i samband med etapploppet Vuelta Cicloturista. Escaladan går alltid den 6 december som är en helgdag i Spanien.
Starten är i byn Ingenio på 300 möh och målet är 23 km senare på Pico de las Nieves 1950 möh.
Vi, Leo, Bosse, Per och några hundra andra från Vueltan ville förgylla tillvaron med Escaladan. Innan loppet sade Leo att han har satt en 30 - 30 utväxling för de brantaste partierna och Bosse hade något liknande. Jag hade 25 - 30 och Per 25 - 39. Per och jag hade nog sett på höjdprofilen att den hade en sträcka i mitten på 23% och en annan sträcka på 21%, övrigt var det kring 10%. Men 30 drev har man inte på lager i verktygslådan.
Vi cyklade från Maspalomas till Ingenio i samlad trupp som uppvärmning. Bosse kunde vägen men vi var för ivriga och körde ifrån honom och cyklade långt förbi vägskälet till Ingenio. Det var inte så smart så det var bara att börja fråga sig fram. Som tur var så hade en spansktalande cyklist anslutit sig och vi kunde fråga oss fram och hittade torget i Ingenio i tid.
Det var mulet och blåste en hel del vid starten i Ingenio. VIP-bussen hade kommit med anhöriga till cyklister och några speciellt inbjudna elitcyklister för att hålla tempo. Starten gick och det började bra bara 6-7% lutning. Det kändes bra och när det var motvind försökte jag hålla hjul på tätklungan. Efter en stund insåg jag att jag inte skulle orka i det tempot lika bra att bara se på egna framhjulet och trampa. Ju högre jag kom dessto mer blåste det och det började duggregna. När jag äntligen tittade upp såg att vägen gick rakt upp i himlen. Folk stod på sidorna och hejade på, jag hade kommit till 23-procentaren. Vägen från Landvettersjön till Tahult är ca 23% på det brantaste stället bara för att ge ett exempel. Jag stod och cykla, sedan satt jag en stund och stod upp igen och körde sick-sack på vägen för att överhuvudtaget komma uppåt. Jag skulle just kliva av och börja leda upp cykeln när några ropade - madre finito. Jag tolkade det att nu är det värsta över och det planade ut faktiskt. Det var här jag hade tänkt börja köra men benen var mjuka som överkokt spagetti. Jag fick forsätta på lägsta växeln en bra stund. Det blev ingen jakt mot mål utan kämpa för att komma fram och det gjorde jag till slut helt utpumpad.
På toppen av Pico de las Nieves var det mulet och det blåste kallt. Mina överdragskläder var i VIP-bussen som jag antog skulle vara där och vänta på oss men den kom efter den sista cylisten så det blev en kylig väntan. På hemväg i bussen som transporterade hem cyklisterna tänkte jag att aldrig mer. Jag har aldrig varit så helt slut tidigare, men nu i skrivande stund känns det som att jag skulle nog kunna prova på det en gång till.
Det går en Escalada i Teneriffa i april. En sistaminuten biljett kanske inte blir så dyr...lockande.
/Göran